Dagens Nyheter – 11 mars 1868, sida 3

punkt, som tydligen var det af Fulmen angifna fönstret; men den mörka natten och den tjocka dimman gjorde det för honom omöjligt att beräkna höjden af det hopp, han måste göra, och längden af taket som skiljde honum ifrån fönstret i det angränsande huset. Denna påkomna tvekan gaf honom tillfälle att lugna sig och att vid skenet ifrån vaxstapeln taga en öfverblick af det rum, i hvilket han befann sig. Den lilla kammarens väggar betäektes af gula tapeter, gardinerna voro af ganska tvetydig hvithet, och sängen jemte de rankiga stolarne svarade mot rummets öfriga inredning. Vid fönstret stod ett stort bord, öfverlastadt med medicinska böcker och kirurgiska instrumenter samt pipor af alla möjliga storlekar. Efter att i hast ha gjort dessa iakttagelser, ämnade den unge mannen just hoppa ned på taket, då han i halfdunklet under sänggardinerna varseblef ett i olja måladt porträtt af ett fruntimmer, hvars drag skymningen ej tillät honom urskilja — men en omständighet slog honom med förvåning. Fruntimmers-porträttets ena hand var betäckt af en svart handske. Han började darra, sprang fram till kakelugnen och fattade vaxstapeln, för att närmare betrakta porträttet, men — då han inkommit i kammaren, hade han glömt att stänga dörren. Luftdraget släckte den fladdrande lågan, och Armand befann sig nu i mörkret, urståndsatt att ånyo tända vaxstapeln. — Åh, jag är galen, tänkte han. Skulle hon hafva kunnat gifva sitt porträtt åt... Men kanske han är hennes älskare? Denna misstanke kom håren att resa sig på hans hufvud och frampressade svettdroppar i hans panna men sporrade honom på samma gång att göra ett slut på sin tvekan. Ifrån fön