Dagens Nyheter – 6 mars 1868, sida 1

a Etiksdagsbetraktelser. IL. I vår första artikel under ofvanstående rubrik uppgåfvo vi, att konungen i sina trontal under sistlidet och innevarande år rekommenderat iakttagande af den största sparsomhet Vid bestämmandet af statsutgifterna och att dessa således borde inskränkas till de oundgängliga; men vi ådagalade tillika, med högt talande exempel, att dessa riktiga åsigter icke blifvit iakttagna af regeringen i dess förslag till riksstat för år 1869, hvilket vi nu skola bevisa med än flera exempel. Enligt 1868 års riksstat, utgöra de ordinarie utgifterna under fjerde hufvudtiteln, eller till landtförsvaret, 9,498,000 rdr och skulle enligt regeringens nyssnämnda förslag komma att utgöra 9,502,650 rdr. Således skulle denna dryga hufvudtitel, lika litet som den första, eller kong). familjens underhåll, komma att minskas. Men det är en ganska allmänt utbredd tanka, att de dyrbara andra lifgardet, gardet till häst och kungens husarer, hvilka tillsammans icke utgöra flera än 1,800 man, men kosta årligen omkring 750,000 rdr, skulle kunna indragas, och, om det ändtligen fordrades, ersättas med andra värfvade trupper till lika antal, men betydligt mindre kostnad. Det är vidare en väl mindre allmänt utbredd, men dock fullt riktig tanke, att Carlstens (eller Marstrands) samt Elfsborgs fästningar utanför Göteborg numera alldeles icke motsvara sin bestämmelse samt kunna grusas medelst några skott af en monitors grofva kanoner, lika visst som att inloppen till Göteborgs hamnar kunna stängas vida bättre af stängelflottor och svåra kanonslupar samt än mer monitorer, än af förenämnde två fästningar. Icke destomindre och ehuru de årligen kosta betydligt, har regeringen icke tänkt på dessa fästningars slopande. Det åtgår årligen för Carlsten 93,050 rdr och för Elfsborg 30,112 rdr, tillsammans 125,162 rdr till fästningarnes och garnisonernas, med allt hvad dertill hörer, underhåll. När det tillgår på förenämnda sätt i det stora, så är förhållandet icke bättre i hvad man jemförelsevis kunde kalla det lilla, hvarpå vi nu skola anföra exempel. Våra största kavalleri-regementen, nemligen Skånska dragonerna och Skånska husarerna, bestå hvardera af 1000 man, och i spetsen för hvarje stå en chef, en öfverstelöjtnant och en major. Men ehuru gardet till häst icke utgör mera än 400 man och I lifregementets dragoner samt husarer hvar för sig icke utgöra flera än 500 man, så äro ändock en hvar af dessa små kårer försedda med chef, öfverste-löjtnant och major. Hvart och ett af de två fotgardesregementena består icke af flera än 800 man. Andock är hvarje försedt med chef, öfverstelöjtnant och major, en regementspastor och två bataljonspredikanter, en regementsläkare och två bataljonsläkare, två auditörer och en regementsskrifvare. Men om man icke vill indraga andra gardet, så kunde man åtminstone sammanslå det med första gardet, hvarigenom komme. att besparas löner till en chef, en öfverste-löjtnant, minst tre prester och tre läkare, helst då gardena garnisonera i hufvudstaden, minst två auditörer och en regementsskrifvare samvt en hel regements-musikkår. BÄÄRNIGAESNN 0 RANN bee vag BA Nr VERA VN ARS NB 5 lp ARTS SN Rn Kg