Dagens Nyheter – 6 mars 1868, sida 1

mumlade han gång efter annan, under det rösten tycktes nära att qväfva honom. Var det general Ruvignys blodiga skugga, som stod för hans själs blickar? Hade denna hämnande skugga Il2mnat grafven, för att påminna honom om att han dödat sin förman samt stulit hans maka och förmögenhet? Kapten Hector Lemblins själ hade förvandlats till en afgrund, hvars djup icke kunde mätas — en ännu förskräckligare samvetsförebråelse än minnet af det första brottet, genom hvilket han tillegnat sig sin välgörares maka och förmögenhet, måste oroa honom; ty det var först efter Marthas död, som han plötsligen blifvit ett offer för dessa hemlighetsfulla qval, denna ohyggliga ångest som sedan ständigt förföljde honom. Hvilken ny illgerning hade väl denne man begått ? Under dagens lopp utkämpades i hans bröst en förfärlig kamp — och när aftonen kom, visste han ännu icke om han skulle ha mod till att besöka major Arleff. Ett slags anivg, som vanligen finnes hos personer hvilka hafva ett orent samvete och derföre besväras af en ständig skygghet, som den hederliga menniskan aldrig erfar, sade honom att han gick en fara till mötes, och dock förmådde honom en viss oemotståndlig nyfikenhet, en törst efter att förnimma hvad ännu var honom obekant, att antaga majorens inbjudning, — Välan! sade Han till sig sjelf, jag skall, jag måste göra det! Måhända skall denna goda gerning, ett slags ersättning för den skada jag gjorts skänka mitt hjerta något lugn och någon frid. Under infiytandet af denna tanke klädde sig kapten Ilector Lemblin och tillsade om sin vagn. På slaget nio lät han anmäla sig hos major Arleff.