rie, som stod i spetsen för en talrik samling polisagenter. Denne borttog emblemerna och förde hela tåget till sitt vaktkontor. En demonstration af annat slag egde rum då de feta fastlagsoxarne aflade deras besök vid Tuilerierna. Oxarne ditkommo kl. 1, då, såsom bruket är, kejsaren, kejsarinnan, kejserlige prinsen och hela hofvet befunno sig på den stora balkongen. Slagtaremästaren Duval begaf sig ini Tuilerierna för att helsa deras majestäter. Då han åter kom ned, spelade musikkårerna den bekanta Partant pour la Syriet och oxarnes eskort uppstämde Vive VEmpereur! I detta ögonblick ljöd plötsligt ett väldigt, man kan säga tusenstämmigt Thiers, Thiers! Hvad detta ord skulle betyda, vet jag icke så noga; men det tycktes vara ett slags lösen, som upprepades äfven då oxarne drogo till Palais royal för att helsa prins Napoleon. Polisen, ehuru ytterst manstark — på Carouselle-platsen fanns för oxarna en dubbel kavalleribetäckning — ingrep icke och lät ropet: Thiers! lugnt passera. Sannolikt skulle detta rop antyda, att man föredroge Juli-monarkien framiör den nuvarande regimen. Dermed må nu vara huru som helst, så var folkmassan, som på Carouselle-platsen hade fått en ofantlig tillökning genom från alla håll tillströmmande blusmän, lugnare sedan manr lemnat Palais Royal och några vidare demonstrationer afbördes icke. Paris hade för öfrigt ett ovanligt lifligt utseende. Alla äro på benen och man ser ett oerhördt antal af blusmän. Förutom de gödda oxarna kringfördes också tvenne goda hästar. Det var ingen parodi på oxarna, utan hästslagtarne i Paris hade anordnat detta tåg såsom en puff för denna affär. . Ett stort antal andra tåg, men alla afsedda för att puffa, draga fortfarande fram genom gatorna. Privata masker ser man denna fastlag, färre än förr. Dfterskrift. Just nu fick jag veta, att det på Pont Neuf uppstått gräl med derpå följande allvarligare handgemäng mellan polisen och blusmännerna och att häktningar egt rum. Anledningen härtill gåfvo demonstrationer, hvilka gjordes vid den på nämnde bro stående ryttarstatyn af Henric IV. Före de gödda oxarne gick nemligen en skara af 300 blusmänner. Då dessa kommo fram till statyn, gjorde de plötsligt halt och bringade den sin hyllning genom att aftaga sina mössor. (Det berättas ock att de uppstämt La Parisienne, ett slags Marseillaise.) Derpå drogo de vidare. Efter oxarna följde en andra skara blusmän, hvilka ville utföra samma manöver, men polisen tillät icke detta och sökte drifva skaran framåt. En temligen het strid uppstod, ur hvilken polisen gick segrande. Närmare detaljer saknas.