Dagens Nyheter – 2 mars 1868, sida 2

— Nej, nej, ropade Fulmen; ni skall tala om för 03s era sällsamma kärleksäfventyr, herr Armand... — Mina äfventyr äro endast fantasifoster... — Må vara. Berätta dem ändå. Den tiden på dygnet är redan inne då vi bruka lefva i drömmarnes verld; derföre passar det sig så bra att just nu få höra, hvad ni har drömt. Malvina och den holländske bankiren stego upp från bordet och slogo sig ned i en kåsös. — Jag sofver redan, ropade den unga flickan och tager en millionär till hufvudkudde, för att vara säker på att få drömma om guld. Armand förblef tankfull och hans hufvud nedföll tungt mot hans bröst. Fulmen förstod att det förtroliga meddelandets stund var kommen. Och Armand fästade verkligen sin blick på henne och yttrade med ett uttryck af bitter ironi, hvilket vittnade om länge närda lidanden: — Det skall således intressera er mycket att höra en man beskrifva sina känslor, hvilken fattat en hopplös kärlek till en qvinna, hvars blick, hvars leende, hvars hela lif äro en gåta... — Ja visst, utbrast Fulmen helt naivt. Allt det der låter så pikant, tycker jag. — Min kära vän, fortfor Armand, Damen med svarta handsken har sedan ett år ständigt utgjort föremål för mina tankar. Jag har förföljt henne öfverallt och aldrig kunnat hinna henne. Hon är icke en qvinna tror jag; hon måste vara ett hjernspöke, en dröm eller en varelse af luft som oupphörligen upplöser sig... — Låt oss nu höra en beskrifning på hennes utseende, sade Maurice Stephan; vi skola sedan öfvergå till hennes själsegenskaper. — Hon är lång till växten, smärt, blond... — Såsom en af Walter Scotts hjeltinnor, eller huru?