Dagens Nyheter – 18 februari 1868, sida 2

anna note, hurusom de iRom spunna intrigerna ke endast äro riktade mot Italien, utan äfven ot Napoleons dynasti och hafva till syftemål 1 allmän Bourbonernas restauration, något som an redan kan sluta till af franska-legitimistica elementers påfallande deltagande isammanvärjningen, liksom ock den italienska regerinen tror sig hafva bevis i händerna derpå, att en tillämnade kontra-revolutionen i Syd-Italioa tår i närmaste sammanhang med den revolutioära sammansvärjning, som afser att störta kejar Napelcon och till hvilken den franska regeingen har trådarna i sin hand, hvarigenom denamma ju vore i tillfälle att lätt öfvertyga sig m riktigheten af den italienska regeringens påtåenden. Den egendomliga ställning, som Itaien intager såväl till den franska som den påfiga regeringen, förhindrar densamma att peronligen skaffa sig rätt (något hvartill den egentigen vore befogad) och aftordra den påfliga reseringen räkenskap för det understöd denna lemiat:den bourbonistiska sammansvärjningen, och len ansåg det derför vara bäst, att vända sig ill den franska regeringen sjelf, hvarsintressen ifven stå på spel, för att förmå densamma till vt med kraft ingripa mot Frans II:s stämpingar och fordra hans aflägsnande från Rom. Ett revolutionärt manifest i Poris. På sednare tiden har mycket talats om en under namnet La Republique utkommen tidning, som spridts i Paris och skulle innehålla ytterst häftiga artiklar mot regeringen. Denna skrift är emellertid i sjelfva verket icke någon tidning, utan helt enkelt den första proklamationen från en hemlig regering, som, om man får tro dess egna ord, har bildat sig i Paris. Som denna skrift väl snart torde gifva anledning till en undersökning, som icke skall förfela att ådraga sig uppmärksamhet, meddela vi densamma; deruti föres ett språk, som i häftighet öfverträffar allt, som på många år offentliggjorts i Frankrike. Manifestet är tydligen icke utgånget från det liberala eller rena republikanska partiet i Frankrike, utan sannolikt från några enstaka, öfverspända hjernor, och åtskilligt af innehållet måste af alla ogillas. Handlingen är derföre till en viss grad att anse blott som en kuriositet, men många delar deraf finna nog stark genklang hos en stor del fransmän, Manifestet lyder så : Frihet, jemnlikhet, broderlighet. Republik. Den revolutionära demokratiens manifest. Till republikanerna. Medborgare! Vi bevittna sedan 16 år ett i nationernas historia enstaka stående skådespel. Det af Bonaparte styrda Frankrike fördrager utan att klaga och utan att försvara sig den förödmjukelse och det ok, som denne usling pålägger detsamma. Och detta inför de civiliserade nationernas ögon, under en allmän jäsning! Och det oaktadt finnes det i dag i Frankrike flera republikaner, än någonsin. Hvem skall då taga ett kraftigt, ett nödvändigt initiativ? Hvem skall störta detta med republikanernas blod mättade odjur? Hvem skall i det allmännas intresse hafva mod att samla den kämpande demokratiens särskilda och spridda krafter och deraf bilda ett helt, fast hesluten att gå den revolutionära vägen, som är framåtskridandets och revolutionens? Hvem skall hafva mod att plantera republikens fana, föra den högt och med stadig arm och utropa: Republikaner! Här är era fäders fana; det är frihetens fana; hon har hvarken i Mexiko eller på Krim blifvit berömd; men med henne gjorde den revolutionära iden sin rund genom verlden. Skynden att samlas under dess ädla veck: bevisen att I icke ären vanslägtade söner af en stor tid, kejsardömets slafvar, utan värdige afkomlingar at era fäder, segrarena af 1789! Hvem skall hafva mod att tala och att handla så? Vi skola hafva det. Men dertill behöfva vi icke någres medverkan, utan alla republikaners, Vi måste äfven vara djerfve, och det äro vi. — Ställningen. Frankrikes närvarande belägenhet är den bedröfligaste. Dess befolkning åtnjuter ingen enda af de friheter, hvilka skapa ett fritt folk. Vi kunna hvarken tala eller skrifva om de saker, som intressera oss; det är oss förbjudet att fredligt komma tillsammans. Emellertid framgår upplysning genom utbyte af ider och genom menniskornas beröring med hvarandra, och i följd deraf stora och herrliga institutioner. Öfverallt resa sig kaserner. Gensdarmer och spioner hvimla på gatorna. Uppgifven ett rop, till och med ett lojalt, så blifven I häktade och kastade i fängelse, till dess en på förhand uppsatt dom träffar er; med ett ord, vi lefva ännu i nattens af den 2:dra december mörker, under Bonapartes och hans kreaturs sablar, under hotelser om deportation till Cayenne eller något annat dödande klimat. Våra yttre förhållanden äro ännu sämre. Fordom, då våra segerrika armer tillförde verlden friheten, voro vi folkens vänner och tyrannernas skräck. I dag är olyckligare, än jag redan är. Derföre måste