Dagens Nyheter – 18 februari 1868, sida 2

olyckligare, än jag redan är. Derföre måste hon dö. Detta mitt beslut är oryggligt, och jag vet att jag skall göra menskligheten en tjenst genom att rödja henne ur vägen, ty hou är, så att säga, ett skadedjur, som ännu skulle kunna bringa många menniskor i sorg och förtviflan, såvida hennes verksamhet icke blir i tid afbruten. A — Jag gillar ert resonnemang, yttrade öfversten. Men på hvad sätt skall hennes afdagatagande ske? — Jag vill icke besudla min hand med en qvinnas blod, sade markisen. Hon skall sjelf tillskynda sig döden. — En förträfflig tankel!... Men huru skall den väl kunna genomföras? — Var lugn. Min makt öfver Leona är ännu så stor, att hon bestämdt skall förkorta, sitt lif, om jag fordrar det. — Jaså, ni är öfvertygad derom? Jag för min del hyser likväl en annan åsigt i detta afseende... Dock af hvem och genom hvilket medel hon än må blifva dödad, kom ihåg att hufvadsaken är, det hon af verlden kommer att anses ha bagått sjelfmord. Alltså laga att den största försigtighet blir iakttagen. — Jag lofvar er det; och ännu en gång försäkrar jag er att hennes lifstråd skall afskäras icke af mig, utan af henne sjelf. Redan i morgon vid denna tid på dagen skall hon vara död. Do båda herrarne åtskiljdes. Gontran beredde sig till att duellera med herr de Verne Antagligt är att herr de Lacy hvarken skulle ha låtit denna duell komma till stånd eller tänkt på att förkorta sin f. d. älskarinnas lif, om denne sednare fått förklara sig för honom, då hon villo det. (Forts.)