Dagens Nyheter – 8 februari 1868, sida 2

Article Image
Å j Granlund (gående baklänges med kroppen i , ft ;prättbågsform). Tackar ödmjukast; tackar. Packar alira ödmjukast! Umnderstefvet vid Lingholmen. Mået härom förevar i går uti poliskammaren, derill voro, förutom vedleverantören, landtbrukaren Molin på Ekeby, inkallade ytterligare trenne personer, hvilka lånt ved af Edman. Hr Moförevisade den i hans namn utfärdade falska kningen å de förut omnämnda 33 famnarne; och han sade sig så mycket mindre ha kunnat utgifva densamma, som en sådan post icke blifvit ar honom lemnad; ej heller hade han haft någon skeppare med det i räkningen upptagna namnet Jonsson. Då vid leveransernas slut några famnar fattats, hade herr Molin alltid fått till fångvårdsstyrelsen utskrifva räkning å det konraherade beloppet, men till Edman lemna kontant för det felande; och hade Edman såsom skäl härtill uppgifvit att hans bokhållare skulle ha ved, men att denna ved icke åtginge för deras behof. De öfrige till i går inkallade personerna förklarade sig ha i sina vedtransaktioner med Edman alltjemt handlat på god tro. Edmans medbrottsling, häktade förre sergeanten Wiberg, som var till förhöret inställd, vidhöll sitt erkännande att ha fört falska provianträkningar, hvad de angå posten svagdricka. Målet Uuppsköts. AR mt -— 0 br bör RÅDEUSBÄTTEN. En jöttehistoria. I rådhusrättens 5:te afdelning förekom i förrgår till handläggning ett mål emellan fabrikören Carl Fredrik Danson, kärande, och optiske instrumentmakaren Johan Erik Rasmussen, svarande. Ordföranden (efter uppläsandet af den af anson ingifna stämningen). Det var trassligt det här; var så god och förklara litet närmare hvad herrn menar. Danson (bugande sig). Förhållandet är, som det står i stämningen, att jag och Rasmussen, oss emellan, uppgjort kontrakt om förevisandet af en jätte. Jag lemnade flere hundra, ja det står i stämningen, rår som lades ned i affären, å det var Rasmussen som... Ordf. ....som skulle föreställa jätten? Danson. Han? Nej, det dugde han då inte till. Si, jätten heter Emanuel, och Rasmussen skulle visa honom. Ordf. Nå, hur gjorde ni upp med Emanuel då? Danson. Jo, vi städslade honom ordentligt och jag lemnade genast pongar till en skarpskyttekostym, som han skulle ha på sig. — Nu, då Rasmussen brutit de i kontraktet föreskrifne vilkor, yrkar jag att återtå 100 rdr jemte ränta. Ordf. (seende i stämningen). Kontraktet är upprättadt den 19 nov. 1867 ser jag; men här står att, (läsande): Danson lemnar en summa, stor 400 rår, till betäckande af de första utgifterna. Rasmussen lofvar att genom flit och nit.... hvad för slag....!? bedraga till det bästa. Danson. Det skall vara bidraga; men si han kan inte svenska. Det står 400 och det har jag lemnat, men jag har säker revers på 300 rdr. Ordf. Det står någonting om en dvärg också här i kontraktet. Danson. Ja, vi skulle ha en tocken också. Ordf. Nå, hvad yrkar nu Danson,i korthet? Danson. Joho, jag fick redovisning först den 20:de januari, oaktadt det står föreskrifvit i kontraktets 8:de och 9:de punkter att redovisning skulle ske hvarje 8:de dag och att kassan skulle gemensamt räknas hvarje dag. När jag ändtligen fick redovisningen, så fick jag den här (förevisar ett papper). Ordf. (flyktigt genomseende papperet). Utgifter för jätten Emanuel... stöllor, tofiior, läst, hm hm... logi... vivre... Jaha, utgiftssumman för jätten Emanuel slutar med 1023 rdr och. 30 öre. Danson (framlemnar ett annat papper). Här syns inkomsterne, som han säger. Ordf. (läsande). Inkomsterna för jätten Emanuels förevisande 537 rdr och 37 öre; dessutom för försäljandet af sagde jättes fotografiporträtt 16 rdr och 67 öre: in summa rmt rdr 554 och 22. Danson. Ja, är det här rätt, det!? Jag yrkar ansvar å Rasmussen förde iätte lika och vidunderliga utgifter han påfört mig! Ordf. (vänd till en person, som står på svarande sidan). Ar detta Rasmussen? Danson (lfligt). Nej, det är det visst inte. Jag anhåller, att han inte får uppträda genom ombud; som rätten vet så är detta stämdt i bråttmålsväg. Ordf. Vill Danson hafva rättens beslut rörande den saken. Danson. Ja, jag tackar. Ordf. (sedan rätten hållit öfverläggning). Rätten finner ej sådana skäl för närvarande vara

8 februari 1868, sida 2

Thumbnail