Dagens Nyheter – 4 februari 1868, sida 2

ord. Vidare vet han att flickan genom sitt giftermål med markisen kommer att få en stor förmögenhet; och ni är ej mera rik. — Jag har emellertid, min herre, fått i mitt hufvud att jag skall gifta mig med fröken de Pons. Chevaliern endast höjde på axlarne. — Det är en outförbar plan, från hvilken jag råder er att afstå. — Hvarföre? — Jo, till en början derföre att Margareta nu är endast nitton år gammal och först om två år blir myndig, inom hvilken tid mycket kan inträffa som... — Vidare? frågade Gontran, hvars vrede sattes på ett hårdt prof genom chevalierns lugn. — Vidare, fortfor den sednare, vet ni ju lika väl som jag sjelf att äfven jag satt mig i sinnet att taga Margareta till min maka. — Det är just hvad som icke skall ske, svarade Gontran i sin ordning. — Hvarför då? — Emedan jag älskar Margareta. — I så fall är det bäst att ni enleverar henne; det är det enda medel, hvarigenom ni kan hindra hennes giftermål med herr de Montgory. Detta sednare af chevaliern helt vårdslöst framkastade yttrande gjorde på Gontran ett starkt intryck. — Min vän, fortfor herr VAsti, ni vet att ceremonien skall ega rum om åtta dagar; det är således ingen tid att förlora. Man kom hem till slottet; de begge älskande voro tystare än vanligt, men markis de Pons, upptagen af samtal med chevalieren, märkte ingenting. Då Margareta efter qvällsmåltiden stod i begrepp att lemna salongen, yttrade Gontran med låg röst, när hon gick förbi honom: