Dagens Nyheter – 4 februari 1868, sida 2

berättas, verkar den nedsättande för kejsardömet på ett sätt, om hvilket skådespelaren och hans publik icke kunde drömma. Om en regering icke tål vid en nysning, så är det så mycket bättre, ju förr den nyses omkull. Det är redan illa nog att tryckfriheten är klafbunden, långt värre än den någonsin varit, till och med före 1830 års revolution; men att blanda sig uti sådana bagateller, som hur en skådespelare snyter sig, det är i sanning att göra regeringen föraktlig. Och hvad blir följden? Folkets nöjen och dess smak blifva lägre och mera förderfvade för hvarje dag. Allmänhetens råa smak i fråga om teatern har utvecklats i bredd med den imperialistiska regimens moraliska förderf. Det är icke många dagar sedan en skådespelerska snafvade omkull på scenen och föll mot rampen: publiken blef dock icke det ringaste orolig, ty hon hade ju ingenting på sig som kunde fatta eld. Franska polisen gör sig mycket besvär med att genomsöka de kringvandrande bokkrämarnes luntor, men den söker endast politiska broschyrer och lemnar orörd en litteratur, i jemförelse med hvilken Boccacios Decameron är en barnbok. Den låga umgängeston, som utmärker Frankrikes unga män, är en oundviklig följd af de sednaste sexton årens undertryckningssystem. En generation har vuxit upp, hvilken man nekar politisk frihet, men som man deremot tillåter det allra största sjelsfvåldi alla andra afseenden, äfven om det urartar till brottslighet. Detta kan gå för sig under den nuvarande kejsarens lifstid, men icke längre, Han kan aldrig grunda en dynasti på lasten. Nationen tiger derför att den inser att slutet ej kan vara långt borta. Den ser att farsen nalkas sin upplösning, och den bidar lugnt till dess ridån faller.