Dagens Nyheter – 31 januari 1868, sida 3

Nyttan af att föra dagbok. Mången ordentlig person, som annoterar sina utgifter och inkomster, inhemtar den erfarenheten, att detta bekommer hans kassa rätt väl. Annotationsboken är hans ekonomiska samvete, som visserligen anklagar honom för en och annan onödig utgift, men äfven skänker honom tillfredsställelse, emedan han derigenom sättes i stånd att klart uppfatta sin ställning. Denna kan visserligen vara brydsam, men ej intrasslad. Han känner den ståndpunkt, på hvilken han står, och tager sig till vara för vådliga sjelfförvilllelser. Men det gifves ett kapital, som det är ännu vigtigare att rätt förvalta, än penningen, och det är tiden. Taga vi ej vara på de erfarenhetsrön och iakttagelser, vi gjort, de tankar, vi tänkt, de idter, som ett ögonblick väckt till klarhet, de känslor, som motiverat våra handlingar, så torde vi behöfva upplefva samma lif en gång till för att få lexorna rigtigt inlärda. Oklarhet i kännedomen at oss sjelfva är dessutom oundgängligen förknippad med en dylik: vårdslöshet. Det är ej mången gifvet att grundligen uppfatta och inlära ett pensum vid första genomläsningen. Man måste dagligen repetera, oupphörligt repetera. De kortaste anteckningar kunna bygga åt minnet och reflexionen vissa hufvudfästen, som beherrska omgifningen. Sår lunda kan man lefva om hvad man lefvat oe njuta om fordna fröjder, utan att derför lida ora fordna qval. Minnet är det stamhåll, med blicken fästad hvarpå vi föra vår julle fram mot önskadt mål, ehuru vi mot detta vända den blinda ryggen. Endast tänkt, är tanken en kornblixt, munt-ligen uttryckt, en verklig åska, men nedskrif-ARN Et User En FANN