Dagens Nyheter – 30 januari 1868, sida 3

dragit sig i Blackburn. En dag sålde en handtverkare vid namn Thomas Harland sin hustru till en annan man vid namn Lomax för en summa af 20 shillings, och som alla parterna voro öfverens, öfverflyttade fru Harland till sin nye man. Följande kontrakt har uppgjorts och undertecknats af parterna: Blaekburn den 11 jan. 1868. — Hörmed intygas för alla som denna sak kan röra, attj ag, Thomas Harland från Blackburn, öfverlåter alla mina äktenskapliga rättigheter till min hustru Sarah Ellen Harland, på Henry Lomax mot en summa af 1 pd. st. Thomas Harland. Vittnen: Philip Thomas och Georg Swarbrick. Harland har sedan tillkännagifvit i tidningarne att han icke iklader sig ansvar för de skulder, hans förra hustru tilläfventyrs kan komma att åsamka sig. Penningkhkarlar i Newyorik. Times berättar att de kommunalskatter, hvilka under år 1867 erlades. af fastighetsegare, uppgingo till 22 millioner dollars. Bland de högst beskattade äro William B. Artor med 400,000 dollars (för fastigheter och egendomar till ett värde af 16 millioner), det stora nandelshuset Alexander T. Stewart komp. med 250,000 dollars, Cornelius Vanderbilt med 200,000, Jonathan Thorne med 450,000, sockerraffinadör A. Stuart med 300,000, Peter Galet med 400,000, hotellegaren Stevens med 125,000 o. s. v. En kafferkonung. Tidningen Natal Mercure meddelar underrättelse om konung Takws af Amaponda död. H. M:t dog den 29 oktober, just då han stod i begrepp att taga sig en pris snus. Hans död tillskrifves fremmande inflytande, ty han var en för stor herrskare, för att kunna dö. Trenne män hafva också redan dödats på misstanka att hafva förhexat honom och man väntade dessutom ett större blodbad, ty kafferna anse det icke för öfverensstämmande med en stor höfdings värdighet att dö ensam. Bland andra stadganden rörande dylika sorgehögtider finnes äfven ett, som föreskrifvrer att män skola afhålla sig fyra och qvinnor tre dagar från förtärande af mjölk. Allt arbete ute på fältet inställdes äfven under fyra dagar efter den ofvannämnde konungens död. Hrut-explosiom. EniCherbourg boende handtverkare hade händelsevis kommit öfver ett parti bergkrut, som blifvit förstördt genom väta Han kom på den hardt när otroliga iden att torka det i en panna öfver elden och företog sjelf detta vådliga experiment; en person kom och sökte honom oeh kan lemnade spisen, men tillsade hustrun att se efter krutet. Om en stund inträffade, hvad hvarje menniska med en gnista af sundt förstånd hade kunnat förutse: en förfärlig explosion, som skakade huset och förstörde hvad som fanns i rummet. Hustrun skadades så illa, att hon dog andra morgonen. En ny undervattemsmina. Bref från Brest omtala de utomordentliga verkningar, hvilka frambringats genom en ny slags undervattensmina, hvarmed man anställt försök i staden Landernau. Det fartyg, man utsett till försöket, var ett gammalt, hundra kanoners örlogsskepp, nedhugget till andra batteriet. Den nya undervattensminan säges vida öfverträffa de engelska eller amerikanska och de ryska. De förra verka endast då fartyget går fram öfver dem; de sednare äro så konstruerade att de skola haka sig fast vid fartyget, för att åstadkomma den med dem afsedda verkan. Men den nya franska undervattensminan verkar på ett afstånd af 36 fot på sidan om skrofvet och 18 fot under detsamma. Man hade med iakttagande af nämnde afstånd utlagt fyra minor omkring fartyget och medelst ledningstrådar satt dem i förbindelse med ett elektriskt batteri på stranden, Sedan signalen till antändning blitvit gifven, sågos trenne ofantliga vågor resa sig till en höjd af ett sex våningars hus; som tråden till den fjerde minan blifvit afbruten, brann den icke af. Effekten var emellertid förvånande: skeppets sidor och däck formligen splittrades och trots de försigtighetsmått, man i detta hänseende vidtagit, var det endast med knapp nöd, man hann att föra skeppet tillbaka till stranden. Eldsvåde-statistik. Den officiela rapporten för 1867 från ehefen för Londons eldsläckningsväsende innehåller åtskilliga, rätt egendomliga, statistiska uppgifter. Tillsammans hade under året inträffat 1397 eldsvådor i London. Till listan på dem hade de enskilda husen lemnat de flesta bidragen, dernäst hotellerna, värdshusen, krämarne, skomakarne och bagerierna. Ljus hafva varit förnämsta orsaken till eldsvådor, derefter komma gnistor från kaminerna, gas, värmeledningsrör, barns lek med tändstickor, samt lampor. Fem eldsvådor hade uppkommit i följd at fylleri, fem genom mordbrand, en genom fyrverkeri, en genom en papegoja och en genom en katt. FRE ETEN ERE TINA RR RR SR RÖRS OEI RT ESA