Dagens Nyheter – 30 januari 1868, sida 3

vara mycket förlägen, såg hon saken från olika sidor och fattade sitt beslut. — Hvad är det jag egentligen eftersträfvar? tänkte hon. Jo, en man med förmögenhet, som intager en sådan ställning i samhället att hans maka blir uppburen och hedrad af verlden. Herr de Montgory har trehundratusen francs i årlig ränta, han är markis, han har varit ambassadör och, em en tid af politiska förvecklingar inträffar, är det troligt att han blir minister. Månne icke dessa omständigheter ursäkta hans höga ålder?.. Dessutom — härvid kastade hon en förstulen blick på den vackre, starkt byggde gubben — ser han förnäm och bra ut och är mycket behagligare än dessa unga lättsinniga herrar, som äro nära att få lungsot till följd af nattvak, och som knappt hinna bli gifta förrän de spela bort sina resp, hustrurs förmögenhet. — Nå, hvad säger ni, min vän? frågade markisen, då Margareta fortfarande förblef tyst. Hon såg på honom med den oskyldigaste min i verlden! — Jag är rädd för, sade hon, att er Dlifvande hustru ieke kommer att finna sig vid era vanor... — Tror ni det? Margareta hade spelat sin roll så väl, att markisen ansåg henne icke ha den ringaste aning om att det var till henne och ingen annan han ämnade fria? — Således finner ni min ålder icke alt för hög?... Tror ni att ett fruntimmer kan trifvas på Montgory? — Ja, om somrarne, svarade Margareta i bestämd ton. (Forts.)