Dagens Nyheter – 30 januari 1868, sida 3

Å Hvarjehanda nyheter. HKHejsar Napoleoms välgörenhet. Kejsaren, vare det sagdt till hans beröm, skrifver en korrespondent, försummar aldrig ett tillfälle att lägga sitt intresse för de fattigare klasserna i dagen. Då han t. ex. för någon tid sedan fick höra, att en stor mängd af den fattiga befolkningen i Paris hade nödgats pantsätta sina sängkläder för att skaffa bränsle under den stränga köld, som då var rådande, befallde han genast att alla sängkläder, som funnos pantsatta i de olika pantlåneinrättningarne, i hans namn skulle utlösas och återställas till sina egare. Under tvenne dagars tid hade tjugu polis-konstaplar fullt upp att göra med att gå omkring till alla de familjer, hvilkas adresser öfverensstimde med de poletter, hvilka voro åsatte de utlösta persedlarne, för att förkunna dem den glada nyheten, att deras egendom fritt finge afhemtas. En audiens hos kejsar Nopoleom. En supplikant hade lyckats att utverka sig audiens hos kejsar Napoleon, men då han väl stod änsigte mot ansigte med kejsaren, blef han så förlägen, att han endast förmådde framstamma några obegripliga ord. Lugna er, sade kejsaren uppmuntrande till honom och vinkade åt uppvaktningen att draga sig tillbaka. Detta hjelpte emellertid icke, utan supplikanten fortfor att stamma. Det är således min närvaro som besvärar er, sade kejsaren småleende, om ni så vill, drar också jag mig tillbaka. Detta hade åsyftad verkan. Damernas små hattar. I den sednaste veckoberättelsen om sundhetstillståndet i Köpenhamn omtalas en mängd fall af häftiga rheumatiska smärtor i ansigte och hufvud hos damer, hvilka fall öfverläkaren d:r Engelsted anser sannolikt hafva sin grund i de små hattar, hvilka modet nu för tiden ålägger damerna att begagna. Lejoninnan för dagen vid italienska operan i Paris är den amerikanska sångerskan fröken Harris, hvars behagfulla sätt och uttrycksfulla utseende, i förening med en röst af underbar ljufhet oeh böjlighet, ha gjort henne till publikens förklarade gunstling. Engelska tjufvar i Paris. Detektiva polisen i Paris har nyligen gripit ett helt band engelska ficktjufvar, män och qvinnor, hvilka nyårsdagen kommit till Paris för att göra affärer under de festligheter, hvilka då skulle ega rum. Ett varnings-telegram hade afgått från England, och flere af sällskapet grepos under det att de stodo samlade utanför fönsterna till tvenne af de största konditorierna. Då de i poliskammaren undersöktes, fann man, förutom en mängd andra saker af värde, en mängd portmonnäer, alla af fransk tillverkning, hvilka innehöllo 4,000 francs i guld. Som vanligt förnekade hvar och en af de häktade all bekantskap med de öfriga, ehuru de icke kunde förneka, att alla samma morgon kommit till Paris. Ett tryckfrihetsåtal. Carl Mayer, utgifvare af Wiärtembergertidningen Beobachter, har nyligen blifvit fälld i sista instansen, för offentliggörandet af en artikel, hvars innehåll ansågs förolämpande för konungen af Preussen och hans kabinett. En viss hr Wächter, förr medlem af preussiska kammaren, fungerade såsom allmän åklagare. Då hr Mayer slutligen tillfrågades, hvad han hade att anföra till sitt försvar, tog han fram ett referat öfver en debatt i preussiska kammaren 1864 och uppläste ett anförande af hr Wächter, i hvilket denne anföll grefve Bismarck och det preussiska kabinettet i vida hetsigare ordalag, än dem, för hvilka Mayer nu stod anklagad. Effekten häraf var ytterst komisk, men tjenade honom till ingen nytta, ty han dömdes till 3 månaders fängelse och 100 floriners böter för sitt anfall mot regeringen och 6 veckors fängelse och 40 tfloriners böter för sidvördnad mot konungen. Diekens i Amerika. Till Times skrifves från Filadelfia den 30 december: Charles Dickens har uppenbarligen mycket förtroende för amerikanska 5—20 dollars-obligationerna. Hans agent har nyss varit i Wallstreet för att förvandla betydliga summor, som Dickens förtjenat genom sina föreläsningar, i sådana papper. Denna vecka håller han föreläsningar i Newyork. Mottagandet är entusiastiskt, såsom alltid och alla platser äro redan på förhand utsålda. Han förmår fylla den största sal, som finnes i landet, under obegränsad tid med beundrande åhörare. Om han ville stanna fem år i Amerika, skulle han hvarje vecka hafva en nettoinkomst af minst 8,000 dollars. Dickens sjelf är synnerligen belåten med sin vistelse här och såger att hans djerfvaste förhoppningar blifvit öfverträffade. En man som säljer sin hustru. En temligen sällsynt händelse har nyligen till