Dagens Nyheter – 30 januari 1868, sida 3

ideal hon sökt; men hon väntade med filosofiskt lugn och tänkte att hvad som icke sker i dag kan ske i morgon. ij Klockan var omkring tio f. m. då hon nyss slutat sin toalett. Hon stod i sin budoar, rådfrågande spegeln. Den lilla budoaren var förtjusande. Vi skola icke trötta läsaren med en beskrifning deröfver, utan inskränka oss till att säga, att den var, inredd helt och hållet i öfverensstämmelse med Margaretas smak, d. v. s. med mycken lyx. Den unga damen kände sig denna dag så glad till sinnes; det var såsom hade hon haft en aning om att den man, hon så länge väntat, nu skulle infinna sig — denne mägtige och rike man, som er gång skulle komma att lyda hennes minsta nyeker. Någon knackade sakta på dörren till budoaren; hon spratt till. — Stig in! sade hon. Dörren öppnades, och hvem kan måla hennes förvåning, då hon varseblef markis de Montgory,. som var klädd i högtidsdrägt och hade tagit på sig en min, hvilken väl harmonierade med drägten. Den gamle markisens stora skägg var afrakadt, han såg minst femton år yngre ut än några dagar förut. Hans bröst var prydt af en hel mängd ordnar, hans hållning var rak — med ett ord, han hade ett riktigt ståtligt utseende, Han tog Margareta i handen, förde henne till soffan och satte sig der bredvid henne. — Min vän, sade han, jag kommer för att bedja er om ett råd. Han ansåg icke lämpligt att nu såsom alltid förr kalla henne för du. — Mig? utbrast Margareta, i det hon fästade en genomträngande blick på gubben. — Ja, om ni icke har någonting deremot, min vän