Dagens Nyheter – 24 januari 1868, sida 1

dara anhängare torde ministeren bedja Guq bevara sig. Han nagelfor nemligen hård med att den bibehåller ett öfverfödigt verk och tillskref denna omständighet samman bindningsbanans byggande. Det var jernvägsbyggnadsstyrelsen han afsåg. För att handhafva det af 1867 års riksdag lemnade anslag till Nordvestra stambanans fort sättande — detta anslag vore dock ej större, äl två millioner riksdaler — funnes en massa 40 50, ja till och med 60 tjenstemän, sade hi Sparre. En så stor tjenstemannakår vore fö detta ändamål alldeles öfverflödig. Talaren had sjelf varit med om att bygga jernvägar, kunde derför någorlunda riktigt bedöma, huru sto! personal dertill kan erfordras, visste ock hurv svårt det vore att, då man en gång fått flera tjenstemän på halsen, än som behöfdes, kunna inskränka deras antal. Det oaktadt borde regeringen ovilkorligen vidtaga en sådan reduktion af jernvägsbyggnadsstyrelsens numerär, ja helt och hållet upphäfva denna styrelse. I landet funnes ju en särskild vägoch vattenbyggnadskår; denna vore tillräckligt stor att kunna hinna med de hädanefter erforderliga jernvägsbyggnaderna. De flesta af statens jernvägar hade ock blifvit bygda afingeniörer, tillhörande denna kår, som derför ock måste anses ega erforderlig. skicklighet att bygga de nu återstående. Äfven ett annat skäl till indragning af nyssnämda styrelse förefunnes; hos densamma låge nemligen, enligt talarens mening, skulden till de vid utstakandet af sträckningen af åtskilliga bland statsjernbanorna begångna felaktigheter. Ej heller skulle, trodde talaren, åtskilliga delar af våra nu befintliga jernvägar, och specielt den s. k. sammanbindningsbanan, hvilkens nytta kunde vara tvitvel underkastad, hafva kommit till stånd, om vi ej haft en särskild jernvägsbygnadsstyrelse. Den hade väl varit behöflig, då jernvägar hos oss började anläggas; men nu mera, då skickliga jernvägsbyggare finnas på annat håll att tillgå och tillräcklig sysselsättning för styrelsens talrika personal saknas, borde den indragas. Hvad anginge beloppet af det i den k. propositionen äskade anslaget till Nordvestra stambanans fortsättande, ansåg talaren att man under nuvarande förhållande kunde och borde nöja sig med en vida mindre summa. Hr Henning Hamilton ansåg ock att det begärda anslaget till Nordvestra banan borde minskas med millioner; eljest skulle det blifva nödvändigt att anskaffa 12,400,000 rår till fyllande af riksgäldskontorets behof. Statsrådet Lagerstråle erinrade, att det vore å begäran af riksens stäna , som den af den öregående talaren klandrade vdelning af jernvägsstyrelsen i byggnadsoch tr. fikstyrelse blifvit vidtagen. a det vid propositionen fogade statsrådsprotekoll visade sig ock, att K. M. tagit i öfvervägande, huruvida någon inskränkning i byggnadsstyrelsens personal borde ske. Afgörandet af denna fråga måste naturligen bero på, i huru stor skala jernvägsbyggnaderna under nästa år kemme att beärifvas. K. M. hade visserligen ansett, att endast den nordvestra banan borde under 1869 fortsättas; men det kunde dock hända, att man framdeles fattade beslut att bygga äfven andra banor än denna. Den föregående talaren hade föreslagit jernvägsbyggnadsstyrelsens sammanslående med vägoch vattenbyggnadskåren, men de begge tjenstemannakårernas befattning vore af olika art, och dessutom hade vägoch vattenbyggnadskåren såsom sådan ingen aflöning. Påståendet, att jernvägarne ej skulle fått den riktning de nu hafva, om vi ej egt en särskild styrelse, som fått sig uppdraget att bygga dem, och att någon sammanbindningsbana i hufvudstaden i detta fall ej skulle kommit till stånd, fore ej riktigt, enär planen för jernbanornas sträckning ej blifvit uppgjord af byggnadsstyvelsen. . a a a a a in tr ag vf. vet tea ARA