Dagens Nyheter – 22 januari 1868, sida 1

af detta embetsverk. Att en sådan bör ske derom hafva alla vederbörande länge vari ense, men man synes icke förmå att utfiana det bästa sättet. För denna brist hos vederbörande, lärer statsverket årligen få böta med högre utgifter, än som eljest behöfdes. I fall detta är förhållandet, så måtte väl någon riksdagsman väcka den gamla frågan till lifs igen. Kollegii ordförande är ledamot af Första kammaren, och ingen torde bättre än han förstå hvad som bör göras. Med undantag för biskopens å Gotland lön, äro biskoparnes inkomster ej uppförda å riksstaten. De bestå gemenligen i jord, kronotionde och prebende-pastorat, äfvensom boställshus i städerna, och äro högst betydliga. De voro visserligen föremål för reglering för några år sedan. Men att deana icke blifvit riktigt genomförd är klart deraf, att, såsom Aftonbladet nyligen med en offentlig handling ådagalagt, biskopens i Lund inkomster utgöra minst 41,170 rår, hvilket högst betydliga belopp är mer än dubbelt emot hans vid regleringen bestämda inkomst. Ingenting kam vara orimligare, äfven om man icke såge derpå, dels att många prester, komministrar och andra få åtnöjas med 1,000 rdr inkomst årligen och derunder, samt dels att biskops-embetena kunna undvaras. Så har det nu blifvit af insigtsfulla män påstådt vid många föregående riksdagar. Men biskopar, aristokrater och byråkrater hafva alltid gjort gemensamt motstånd och lyckats undanskjuta frågan. Så skedde äfven vid 1867 års riksdag. Enligt dess ofvamnärenda skrifvelse, skulle uppehållandet af biskopsembetena nästan vara ett vilkor för uppehållandet af kyrkan. Denna är dock byggd på hälleberget och står sedam alla biskopar fallit. Att dessa äro klena väktare, blef emellertid af riksdagen på det sätt erkändt, att hon i meranämnda skrifvelse både uppgaf, att organisationen af kyrkans styrelse, sådan den i vårt land stadgat sig, är otillfredsställande samt hos Kongl. Maj:t anhöll, det förslag måtte afgifvas till framdeles sammanträdande kyrkomöte om den organisation, som numera må vara för svenska kyrkans styrelse mest ändamålsenlig. Men antagligen fordras allvarsammare åtgärder, än den nu nämnda, om våra kyrkofurstar skola blifva nödde till att vid deras död lemna sina rika inkomster, icke till andra prelater, utan till statsverket, för att på ett nyttigt sätt användas. Till elementarläroverken utgå så stora anslag, att fråga är om icke undervisningen af deras 13,000 lärjungar, som mest äro barn af rika eller bergade föräldrar, kostar statsverket mera än detta består för undervisningen af de 6—700,000 barn i folkskolorna, som till största delen hafra mycket fattiga föräldrar. Nionde hufvudtiteln föranleder ej anmärkniag från vår sida utom beträffande derå uppförda 9,700 rdr hyresmedel för kommers-kollegium, öfverintendents-embetet och serafimerordens-gillet. Flera hyresmedel synas ej särskildt i riksstaten, ehuru de utgöra i sjelfva verket minst 20,000 rdr, ty jernvägsbyggnads-styrelsen, ekonomiska karteverket, skogs-styrelsen, telegraf-styrelsen m. i. af statens verk äro inrymda i enskildes hus. Oeh detta sker icke derföre, att staten saknar hus, utan derföre att dessa äro disponerade till boMe Ra RE Jr se TS AN a SÄ INA Sa ET RDR NR RT 1 NR Ro gm teh NR VR ry Ile tilde or GÄR gy