Dagens Nyheter – 22 januari 1868, sida 1

XVI. Det var fjorton dagar sedan herr baron de Flars-Ruvigny blef dödad i duell med markis Gontran de Lacy. Gontran hade återkommit till Paris, medförande Leona, och han hade ånyo installerat sig i den lilla våningen vid Port-Mahon-gatan, der han lefvat så lycklig den tid, då han trodde på verkligheten oeh renheten af hennes kärlek. Det menskliga hjertats besynnerligheter och mysterier äro oändliga. Gontran hade satt sin ära på spel, han hade uppoffrat sin frihet, han hade dödat sin fars bäste vän, för att vinna denna qvinna... Han såg henne nu vid sina fötter, med sammanknäppta händer tiggande om ett ord, en blick, och han vände sig bort ifrån henne nästan med afsky. Herr de Lacy hade återfört Leona till PortMahon-gatan, enkom för att blifva botad för sin olycksaliga kärlek, och han hade verkligen valt ett mycket kraftigt medel. Efter återkomsten till denna våning, der allt erimrade honom om det förflutna, hade han oupphörligen i minnet Leonas trolöshet, öfverstens berättelse och dessa åtta dagar af sjukdom och vörtviflan, som följt efter banditen Giuseppes och den hjertlösa qvinnans afresa från Paris. Han började då betrakta henne med en viss motvilja, blandad med nyfikenhet. Han studerade denna moraliska uselhet, gömd under den mest förföriska yta, och om han ännu icke var fullkomligt mätt på alla de rika Pop een; om han ännu var ett rof för denna lidbsce, hvari hjertat icke har någon del, denna sinnenas och inbillningens berusning, anade han åtminstone att den dag snart skulle komma, då Leona för honom icke skulle vara något mera