Dagens Nyheter – 20 januari 1868, sida 1

äro många, hvilka tillhöra de högst aflönades klass, såsom öfverståthållaren och alla landshöfdingar. Vi dela deras mening, som tro att dessa höga tjenstemän kunna undvaras. Det är omöjligt för någon, på en gång sakkunnig och hederlig man, att kunna säga på grund af öfvertygelse och sanning, att öfverståthållaren är för riket och hufvudstaden något annat, än en dyrbar lyxartikel. Detta är så mycket säkrare, som det finnes en underståthållare,hvilken kan och skall bestrida öfverståthållarens befattning, då denne derifrån har ledighet, hvilket med den nuvarande öfverståthållaren inträffar hvarje år sommartiden. Men vi tro, att denna ledighet borde utsträckas till all framtid och derefter någon öfverståthållare icke tillsättas, utan underståthållaren uppflyttas till öfverståthållare med bibehållande af sina nuvarande inkomster, och justitieborgmästaren, som nu har mycket litet arbete, öfvertalas att åtaga sig att biträda honom, tills i framtiden detta kunde åläggas en ny justitieborgmästare såsom skyldighet. Härigenom skulle vinnas två fördelar: den ena, att baron Bildt finge odeladt egna sig åt hofvet och la haute politique, samt den andra: att staten och Stockholms stad årligen inbesparade tillsammans bortåt 20,000 rdr och öfverståthållarepalatset, hvilket staten allt för väl behöfver för sina nu ihyrda lokaler varande åtskilliga embetsverk. Landshöfdingarne hafva bevisat sin obehöflighet på det tydligaste derigenom, att de i hela år oafbrutet vistats vid våra fordna riksdagar, hvarunder landssekreteraren och landskamreraren bestridt landshöfdinge-embetena, utan att någon skada eller olägenhet derigenom förorsakats. Och på samma sätt sker det under de nuvarande riksdagarna. Ja landshöfdingarne Bergman, Almqvist och Asplund i de norra länen, der nöd och elände herrska samt stora summor undsättningsmedel skola genom landshöfdingeembetena i första hand disponeras, hafva väl nu öfvergifvit sina län för att bivista innevarande års riksdag under 4 för samma län förfärliga vintermånader. Icke desto mindre komma landshöfdingeembetena i berörda län att icke ligga nere, utan fullgöra sina åligganden i alla afseenden. Hvad vi nu anfört torde visserligen innefatta tillräckliga bevis för obehöfligheten af öfverståthållare och landshöfdingar; men vi vilja dessutom påminna, att, ifall de voro behöfliga i fordnatider, då folket, okunnigt och slafviskt, icke förmådde styra sig sjelf, förhållandena nu äro väsendtligen olika derigenom, att i Stockholm finnas stadsfullmäktige och i länen landsting och hushållningssällskaper, hvilka kunna och böra till den grad besörja administrativa och ekonomiska kommunal-mål, att öfverståthållareoch landshöfdingeembetena icke behöfva sysselsättas med annat än utsökningsoch politimål, hvilkas handläggning alldeles icke betinga embetsmän af högsta rang. Men behöfves det icke särskildt och högt aflönade chefer för ofvannämnda embeten, så kunna säkerligen ock åtskilliga andra embeten undvara dylika chefer eller åtminstone dessa chefers löner framdeles nedsättas till likhet med chefens för ekonomiska karteverket inkomster,som lära utgöra högst 4000 rdr. Sådana chefer äro t. ex. den för general-landtmäterikontoret, hvarest dessutom göromålen äro i starkt aftagande, och