Dagens Nyheter – 20 januari 1868, sida 1

lugn brefvet. Han läste detsammas innehåll ända till underskriiten, ty den oförsigtiga unga qvinnan hade utskrifvit hela sitt namn, Martha ; sedan betraktade han utanskriften, som tydligen tillkännagat att brefvet var adresseradt till kapten Hector Lemblin. Då fattades herr de Ruvigny af yrsel. Han steg upp och började springa omkring, lik en tiger i sin bur, rifvande sitt bröst med naglarne. Hans ansigte var fuktadt af kallsvett, hans läppar voro konvulsiviskt sammanpressade, och hans hår hade rest sig. Plötsligen vände han sig mot den man, som med synbart nöje bragt honom steg för steg till den högsta grad af förtviflan, fästade på honom en blick, som lågade af hat och förakt, samt ropade, i det han med en åtbörd visade honom tältöppningen: — Gå, usling! i Denne man med ett hjerta af stål, som af sina. soldater kallades TIejonet, föll nu på knä lik en lifdömd, som väntar dödshugget; en flod af tårar frambröt ur hans ögon, och han stammade med nästan qväfd röst: — 0! Martha, Martha... du, som jag älskade så högt! XVI. De tre dagar generalen tillbragte ombord på det fartyg, hvarå han gjorde öfverresan till Europa, voro för Konom de förfärligaste han genomlefvat. Van som han var vid rastlös verksamhet, måste han naturligtvis lida obeskrifligt al att vara sysslolös nu när de sorgligaste tankar rörde sig i hans själ. En stund ångrade baron de Ruvigny att han hade lemnat Afrika, der han skulle ha kunnat