Dagens Nyheter – 11 januari 1868, sida 1

I deraf följande rubbningar i krediten, Grynin gen till ett bättre tillstånd har dock redar börjat inträda. Lika mycken sanning, som den förra delen af detta yttrande innehåller, lika lite har den förhoppning blifvit förverkligad, som är uttalad i yttrandets sednare del. Vi vilja icke tvista om, huruvida gryningen till ett bättre tillstånd verkligen börjat inträda med gryningen till året 1867, eller förra januari månad. Men visst är, att året icke hållit hvad gryningen dertill må hafva lofvat. Ty hurudant är väl landets tillstånd för det närvarande? De ogynnsamma förhållanden, som våra modernäringar länge haft att bekämpa, hafva under hela året 1867 fortfarit, åtminstone hvad den vigtigaste af dem, eller jordbruket, angår. Sent, på många ställen allt för sent, kom landtmannen i tillfälle att beså sin jord. Sommarvärmen, som skulle kunnat bota skadan häraf, blef vida lägre, än den imannaminne varit. Istället hemsöktes landet både sommar och höst af regn, storm och köld. Följden af dessa olyckliga förhållanden blef ringa äring på många ställen; stor skada å det, som kunde bringas i ladorna; missväxt i nästan hela Norrland samt å ansenliga områden i Stora Kopparbergs län och Wermland, äfvensom en så beskaffad beredning af höstutsädet, att detta måste antågas blifva dåligt under innevarande år. Detta allt, och att potatisskörden blifvit, på det hela taget, vida under medelmåttan i hela riket, hår vållat en så dyr tid i landet, att de som nu lefva, huru gamla som helst, ej pröfvat något dylikt, samt att, ehuru högst ansenliga qvantiteter säd och mjöl redan införts från fremmande länder, det dock allmänt befaras, att tillgångarne ej skola förslå till nästå skörd, icke ens i alla trakter af det lyckligare lottade Skåne. Och det är icke nog, att äfven under hela året 18567 nästan alla yrkesgrenar hafva känt den menliga inflytelsen af en vidsträckt penningekris, med deraf följande rubbningar i krediten, utan dessa rubbningar hafva blifvit vida större, än de förut voro. Det råder ett allmänt misstroende enskilde emellan. Kapitalisterna tro endast på associationerna med solidarisk ansvarighet. Till sådana, deribland hufvudsakligen de enskilda bankerne, gå deras penningar, numera äfven mot lägre ränta, än som erbjudes till och med mot goda inteckningar. Dessa hafva förlorat nästan allt förtroende, visserligen till stor del derigenom att kreditlagstiftningens beskaffenhet gör det svårt för inteckningshafvare att få ut kapital eller ränta på mycket lång tid, om fastighetsegaren vill krångla för att uppehålla betalningen. De olyckliga följderna häraf äro, att ett mycket stort antal egendomsegare icke kunnat hålla sig uppe, samt att deras egendomar blifvit utmätningsvis försålda, ofta under halfva värdet, dervid både egarne utaf egendomarne blifvit ruinerade, och många inteckningshafvare gjort de kännbaraste förluster. Lagsökningar och konkurser höra till ordningen för dagen. Deras antal är större, än på flera decennier tillförene. Skola de tillvexa isamma förhållande framdeles, som under år 1867, så blifver Sverge snart en stor fattig-öken med några grönskande oaser, kallade första hufvudtiteln, riksbanken, enskilda banker, allmänna kassor 0. d. ERRIN TENST SRS NT 5 ASKR