Dagens Nyheter – 4 januari 1868, sida 2

gens samt sinne för allt hvad skön konst heter, hon som tycktes under hela sitt föregående lif ha vistats bland hertiginnor och stora artister, glömde hon sig aldrig? Gontran darrade. — Hvad menar ni? sade han. — Har ni icke någonsin, t. ex. en afton då ni slutat supera, sett hertiginnan försvinna och folkets dotter träda i hennes ställe. Har icke hennes charmanta konversation någon gång uppblandats med triviala uttryck, som just bevisat tillvaron af en demon inom denna fallna engel? — Jo, hviskade Gontran. — Ah! om ni då haft kallt blod, skulle) ni ha märkt att denna qvinna icke älskade er, att hon spelade en roll, med ett ord att hon var listigare, skickligare i sin konst och derför farligare än de damer i allmänhet, som utlägga sina krokar för rika unga män. Först tänkte hon på att bli gift med er, sedan uppgjorde hon en ännu djerfvare och ohyggligare plan. Ni blef anhållen i skogen nedanföre Abruzzerna, eller huru? — Ja, svarade Gontran. — Oc3 ni undertecknade en invisning å trehundratusen francs. — Ja, och den är redan inlöst. — Komedi, markis, ingenting annat än en komedi! Giuseppe och Leona hade kommit öfverens om saken; ty de brefvexlade, skall ni veta. — Förfärligt! utropade Gontran. — Jag säger sanning markis. Ni skall få bevis derpå. Se härl!... IV. Öfversten öppnade en plånbok och framtog derur ett papper, hvarå några rader voro skrifna med små, mycket fina bokstäfver.