Dagens Nyheter – 4 januari 1868, sida 2

Ditt och datt. Ska det vara för landsortsupplagan? frågade jag min redaktör, då han i går afton helt oförmodadt kom och reqvirerade en lång-spalt spaltfyllnad. Ingen ensidighet; skrif för Åndersson, Pettersson och Lundström, vet jag! svarade han. : ? Bon! Mjuka tjenare, mina herrar! På hr Petterssons uppsyn kan man då se, att det inte är bara förtal, då hr R— (Tand för tunga, din sladdrare; författaren är ju anonymus!) i sin Kloka Gubbe låter Frun (Svea) sjunga om sin äkta hälft Herrn (Stockholm, numera hr Pettersson kallad) -att Ena qvällen om punsch han yrar Blana ett sällskap glada fyrar, Sen han svärmar nästa qväll För en afrikansk mamsell. Hur blaserad ni ser ut, min herre! Jag känner mig verkligen smått hugad att ge er en liter upptuktelse för ert sätt att fira helgen; men jag skall, vid Beckman! läta näd gå för rätt, om inte för annat, så för den praktfulla eklärerings skull, som ni — alltid mån om det yttre skenet som ni är — består i edra kyrkor under julottan. — Julottan ja, vet ni attpniär en riktig sjusofvare, hr Pettersson — ni är fransman äfven i detta — alltför mycket fransman, förlåt, parisare, menar jag. Ni talar om ottor ni, som på juloch nyårsdagen ännu ligger och sofver i godan ro då hr Lundström redan sjunger på sista versen, eller åtminstone har framsuckat sitt fromma amen efter åtnjutandet af en mer eller mindre kostlig själaspis. Hvem är Lundström? Känner icke f-n någon annan Lundström än dender gamla knarriga kamrern som bor i huset midtemot, och han är min själ ingen ottfågel! Förlåt, min bästa hr Pettersson, men ni följer inte med er tid. En genialisk författare (relata refero) som Ni åtminstone borde känna, har nu en gång för alla förklarat att ni är hi Pettersson, Göteborg hr Andersson och landsortsmenniskan personifierad — hr Lundström På detta taga vi nu en gång för alla fasta, kom i håg det, min herre, om icke annat derför att det är en tilltalsreform, som åtminstone ickt rönt samma malheur som ni-reformen: att blifva låghalt.