Dagens Nyheter – 16 december 1867, sida 2

nnolikt kommer uttern sjelf nu att bli föreål för betraktare under instundande julhelg. illf. postmästarem Mallenbergs försnillningar och afvikande. Sundsvalls-Posten för d. 11 d:s meddelar följande tförligare underrättelser om Hallenbergs förhålinde: Härvarande postkontor har under de senare rer, hvarunder Anders Gustaf Hallenberg, såsom illförordnad postmästare, förestått detsamma, fleraldiga gånger varit föremål för såväl enskilta om offentliga anmärkningar för det i högsta nåtto vårdslösa sätt hvarpå detsamma blifvit kött. Förkomna bref, oexpedierade tidningsreqvisitioner, penningesändningar som uppcehölos eller totalt försvunno för deras egare, hafva änge, och på sednare tider isynnerhet, hört till ordningen för dagen. Det är välknappast någon som haft aldrig så liten beröring med kontoret, som icke i mer eller mindre mån haft erfarenhet häraf. De häröfver hos poststyrelsen anförda klagomålen hafva med det mest förundransvärda lugn emottagits och behandlats. Någon posttjensteman från Stockholm har visserligen då och då hitsändts för undersökningars anställande, men huru dessa verkställts måste lika som mycket annat höra till postverkets hemligheter; den gamla villervallan, oredan, slartvet, brefoch penningeförlusterna hafva snart åter kommit i gång. Det blef slutligen en fara att åt postkontoret anförtro sina bref, såvidt man ville hatva dem befordrade, hvadan också under seglationstiden detta merändels skedde i ångbåtarnes breflådor. Den tiden har nu försvunnit och i om möjligt förökad grad uppenbarade sig åter osäkerheten uti att hafva med postkontoret att göra.. Det anföres till exempel, huruledes. Hallenberg tillåtit sig att helt ogeneradt och i sina biträdens närvaro bryta under sluten rekommendation inlemnade bref, uttaga penningeinnehållet och i stället åteckna brefvet postanvisningsliqvid af adresspostkontoret. Dessa jemte andra omständigheter som ingåfvo grundade anledningar att Hallenberg ej redligt förfor i sin tjensteutöfning, föranledde hans borgesmän för uppbörden att i sednare hälften af november hos poststyrelsen uppsäga deras borgensförbindelse och litet sednare att begära det styrelsen måtte gå i författning om skyndsam inventering af postkassan. Under tiden hade Hallenberg, som lärer få anses varit i okun, nighet om dessa åtgärder, hos styrelsen begärt ett par veckors tjenstledighet från och med sistl. måndag. Utan att afbida svars ingång härom, men säkerligen antagande att bifall till densamma skulle lemnas, afreste han med söderut gående postdiligensen sistlidne lördagsmorgon,. försedd med en enligt uppgift betydande ehuru till beloppet icke känd reskassa. Från Stockholm hade emellertid, i följd af borgesmännens påyrkande, den underrättelsen ingått, att poststyrelsen måndagen i förra veckan sett sig föranlåten afsända sin ombudsman hr Öfverström för att anställa den begärda inventeringen. Då det icke vore oantagligt att Hallenberg, i hvilket fall som helst, skulle kunna komma att begagna sig af denna resa för att söka sig tillfälle afvika med de medförda medlen, vidtogs den försigtigheten af borgesmännen att till Hudiksvall, der den uppoch nedgående posten under lördagsqvällen borde mötas, till hr Öfverström, som vorg att förvänta med den förra, affärda ett telegram, hvari meddelades att Hallenberg afrest söderut och borde samtidigt vara att förvänta till Hudiksvall, hvarmed afsågs att gifva hr Ö. en vink om den åtgärd, hvartill han sjelf kunde finna sig föranlåten med afseende på Hallenberg och det honom gällande uppdraget. Enligt beräkning sammanträffade också hr Öfverström i sin: egenskap af postverkets fiskal med Hallenberg och hade utan betänkligheter, helt öppet meddelat honom att han stod på uppresa till dennes kontor för inspektion och revidering. Det beslutades då, sedan Hallenberg afböjt förslag om ressällskap, att han, som under sådana förhållanden naturligtvis både ville och måste vända om, skulle resa i förväg och betinga hästar för hr Öfverström, hvarefter båda af postmästaren Söderström i Hudiksvall inbjödos på en sexa, efter hvars expedierande man åtskiljdes. Tidigt påföljande morgon lärer Hallenberg verkligen afrest norrut, men ej längre än till den första norrom Hudiksvall belägna gästgifvaregården, derifrån han lärer tagit vägen inåt landet. Hr Öfverström begaf sig frampå da gen också utaf, fann Hallenberg hafva uppträd på nämnde gästgifvaregård, såg inga spår efte! honom på vägen af öfriga här emellan och Hudiksvall belägna, men ansåg sig ändock ickt kunna draga några misstankar om att Hallen: berg afvikit, utan förmodade att vid sin hitkomst på måndags f. m., här träffa sin man på sin plats Men denne var härtill för klok; han har seda!