Dagens Nyheter – 12 december 1867, sida 3

samma dag till en tunnel mellan stationerna Quintanapalla och Monstris samt öfverföllo, bundo och försedde med munkafle den dervarande vaktsren:;: Derefter började de att rifva upp ekenorna på ena kortare sträcka af vägen: Omkring kl: 3 fingo de höra det annalkande tågets hvisselpipa ljuda; en af dem höll då upp en varningssignal; farten saktades och då tåget ankom till det upprifaa stället; gled tåget en stund sskta framåt och stannade derpå på banans underbyggnad utar att ringaste skada tillfogats menniskor eller vagnar: I detta ögonblick hördes en röst utropa: bDen som rör sig är dödens man, De sextio resenärerne; med undantag af en engelsman, togo denna varning ad notam. Denne Aibions son kunde nemligen icke rätt väl förlika sig med åsynen af mynningen af en bösspipa; som af en af röfrarne hölls rätt emot honom; utan han hoppade ut ur vagnen och kom osårad ned på banvallen, ehuru röfvaren mot honom aflossade sitt skott. En strid började nu mellan dessa två; röfvaren försvarade sig med bösskolfver, men engelsmannen lyckades slutligen fråntaga honom bössan och drifva konom på flykten. Emellertid bade de andra röfrarne uppbrutit godsvagnen och genomsökte dess innehåll, men utsn att lyckas finna den väntade skatten. De hade fått en oriktig notis; ty tåget med penningarne hade passerat vägen fram redan flere timmar före deras ankomst. En betydande penningesumma; som fanns i en annan godsvagn, flyttades under villervallan med berömvärd sinnesnärvaro af en konduktör oförmärkt öfver till maskinens kolvagn, der den gömdes och sålunda undgick röfrarnes uppmärksamhet: Desse begåfvo sig af; svärjande öfver sin misslyckade expedition; Folk eftersändes nu för att laga vägen, så att tåget kunde komma fram; men händeleen hade emellertid, såsom ofvan nämndes; förorsakat ett dröjsmål af flere timmar. Tänkespråk af Mazimilian af Mexiko: Med bajonetten gräfver man icke guld.n Snålheten är hos furstar ett brott, ty mängden glömmer aldrig att deras penningar tagits ur folkets fickor. Furstar skola endast vara penninge-cirkulatiors maskiner; man vet att hålla dem räkning derför. De förnäme kan man låta vänta; de ringa icke; de förnäma hafva penningar; således äfven tid; för den ringare är tid penningar. oMar må icke säga: Religionen kan vara bra för folket; — ett sådant talesätt vittnar om det oblygaste öfvermod och den högsta grad af samvetslöshet. En bildad man, som så talar, ställer sig på slafegarens moraliska ståndpunkt. Konungar och ministrar, och af de gednare i främsta rummet finansministern; borde alltid ega skattlagda egendomar, på hvilka de sjelfve bäst kunde pröfva alla skalor och skattsförhöjningar.v Furstar borde icke glömma, att de dem omgifvande personerna hafva en dubbel betydelse — för det första såsom känslokorp; för att känna och uppfatta den yttre verldens tankar och begrepp; och för det andra att tjena såsom en skylt, efter hvilken man slutar till bodens innehåll: Huru vigtigt är icke derför valet af omgifningen! SMan föreställer sig allting värre; än det är i verkligheten; derför att fanmtasien färglägger densamma; Till och med döden är icke så fruktansvärd, som man beskrifver honom.