Dagens Nyheter – 12 december 1867, sida 3

aktigt att tro på aningar; men fastän jag försöker att öfvervinna denna min svaghet; lyckas jag icke i mitt bemödande: Derföre skall du skrifva till mig, Isa, hvarenda dag; ty ingenting annat än dina bref förmår muntra mitt sinne: Du skall tala om för mig allt hvad du gör; hvad du läser och hvad du tänker på. Jag undrar huru det ser ut vid Monkslade. Månne det är vackrare der än vid Ellerslie? Du skall lemna mig en trogen beskrifning öfver stället; Naturligtvis gjorde jag såsom han bad; och om också min penna icke förmådde måla lady Aunes älsklingsställe hälften så väl som det förtjenade; måste dock Fulke vid läsandet af mina beskrifningar ha blifvit förtjust. För mig var denna vistelseort ett paradis; sommaren förflöt under de mest angenäma tidsfördrif i den naturskönaste nejd man gerna kan tänka: Lsdy Anne, ehuru redan kommen till åren; var synnerligen road af promenader så väl till fots som till häst, och nästan halfva dagarne tillbragte vi ute i fria luften. Ungefär en gång i veckan besökte oss major Sommerset och deltog i våra sysselsättningar. Men hösten kom — och med den följde en ohygglig tilldragelse. Det var den 5:te oktober den händelse timade; som jag nu går att förtälja. Majoren kade kommit ned till Monkslade; för att roa sig med jagt, och flera gånger redo jag och hans moder ut; för att möta honom vid de tider; då han väntades hem: Nåväl; en morgon när vi lofvat träffa honom vid en bondkoja; som var belägen ungefär tre engelska mil från Monkslade, och i hvilken vi;