Dagens Nyheter – 3 december 1867, sida 3

— Ja visst; derom kan väl icke blifva någon fråga: Vare sig ni får tillåtelse eller icke, måste ni begifva er till er mor: År ni rädd för att begära tillstånd? Skall jag göra det iert ställe? — Ack; om ni ville bevisa mig den tjensten! Men ni vet att hon hotat afekeda mig, i fall jag någonsin :.: Tänk, om jag blir skiljd från min befattning och ur stånd att göra något för mamma; om hon vidare skulle behöfva min hjelp! så Och hon utbrast i bysterisk gråt. — Bry er icke om hennes hotelser, Nelly: Låt henne afskeda er; om hon behagar: Jag skall skaffa er ett hem hos en af mina vänner; en qvinna, som; ehuru fattig, har ett hjerta; kvaröfver en kejsarinna skulle kunna vara stolt: Och är det så att er mor behöfver någonting; så skall jag laga att hon får det: När ni träffat henne; så underrätta mig om hon är i saknad af något som kan köpas för pengar; Nu går jag att uppsöka fru Elliot. Jag gjorde så; och; som jag väntade; blef min begäran bestämdt afslagen; — På sjukhuset! Min guvernants moder på ett sjukhus! Och det fastän jag betalar en så hög aflöning! Nedrigt; otacksamt! Jag är verkligen förvånad att ni icke skäms att tala om det; — Jag inser icke; hvarföre jag skulle skämmas, min fru. Om jag hade mamsell Huntingdona i min tjenst och lönade henne så illa att hennes mor måste ligga samhället till last; så skulle jag blygas; men såsom förhållandet nu är; gör jag det verkligen icke; — Oförskämda! Huru vågar ni tala så till mig? Ni glömmer er helt och hållet: