Dagens Nyheter – 3 december 1867, sida 3

sympatier, som vår iusamling rönt icke blott kos förnäma damer, utan ock hos en mängd fattiga arbeterskor och tjensteflickor. Och eburu vi ännu kunna hoppas att från ett antal städer få emottaga en tillökning, så är dock hufvudsumman till dato 5,434 rdr 23 öre, utom en guldring och en dukat — då vi tänka oss den förvandlad i bröd — så vacker, att vi skola vara belåtna, äfven om icke alla städer ha något att insända... det finnes sådana som gifvit i den grad rikligt, att det kan gälla för flera. Med hvilken rörelse har jag ej funnit hur man äfven på landsbygderna genom enskilda insamlingar, arbetsförsäljningar, lotterier och alla slags lämpliga ider tillökadt det hela! Också kunnen I, mina kära landsmaninnor i gemen, vara förvissade om att edert verk varit ett godt verk, ett af Gud välsignadt verk. Våra penningar — för att nu säga något om det ekonomiska — ha icke influtit tillsammans med de stora medlen, af hvilka utdelningen säges ske efter skattebeloppet. Herr d:r Sohlman, som med aldrig tröttad godhet åtagit sig denna detalj, har successivt sändt penningarne till de resp. komitåernas i Norrbottens, Westerbottens och Wester-Norrlands län för att utdelas efter behofven hos de allra fattigaste, hvilken åtgärd I säkerligen skolen finna vara den rättvisaste och bästa. Af de.svar, som ingått, förnimmes att denna vår önskan också blifvit verkställd. Och nu, ärade svenska qvinnor,; såväl inom hufvudstaden som i de skiljda landsändarne, låt mig om denna sak säga ett sista ord — låt mig säga att, om en lång ålderdom eller sjukdom och sorg vänta mig under den tid, som är qvar, det för mig aldrig skall upphöra att vara ett ljuft och tröstande minne, att I vä:digats gifva edert stöd åt vårt nu fullbordade verk, ty jag har deruti vågat se ej blott eder välvilja för de nödlidande, utan äfven för den, som fört deras talan. Med ödmjukhet, vördnad och tacksamhet Emelie Flygare-Carlen. Stockholm den 29 november 1867.