Dagens Nyheter – 3 december 1867, sida 3

Till Sverges qvinnor! Det var med sovisshet och misstro till mig sjelfs som jag för tvenne månader sedan gick att till eder, mina ärade landsmaninnor, ställa en uppmaning att äfven vi qvinnor, borde göra en insamling för de nödlidande i Norrland; och hur naturligt var det ej att jag skulle frukta att, om I än med välvilja omfattade det steg jag tagit i afseende på sjelfva saken; I dock; genom de ansträngningar som edra män och fäder redan gjort för samma mål, skulle vara mindre benägna att möta mitt förslag! Pömen då om min varma erkänsla, när jag såg först de damer, som bodde mig närmast, d. v. 8. damer inom hufvudstaden, skynda till mig med vackra, ja rika bidrag, och sedan en hel ström af bref komma från de flesta af rikets orter. Dettau, tänkte jag, kan naturligtvis icke vidvara öfver två eller allra högst tre veckorl! Men till min undran och glädje ha, såsom I sjelfva kunnat se af den i Aftonbladet för hvar lördag införda redogörelsen, många veckor burit frukter för hufvudskörden. Nu har jag med denna dag — ty allt måste ha en gräns — slutat att emottaga prof på de varma