Dagens Nyheter – 14 november 1867, sida 2

I korg, innehållande en butelj säft, bröd; smör, änvin och stekt strömming; Promenaden hade hast företagits. A Ladugårdslands kyrkogård ade de slagit sig ned i gräset och förtärt en el af det medhafda matförrådet. Efter omkring timmars tid återvände de hem. Aunlände till: lämlegården, skiljdes de åt, begilvande sig åt var sitt håll; dessförinnan hade dock Larsson våtrugat Lindström resten af matvarorna och aftbuteljen, påstående att bon ej tordes för Friberg hemtaga något af det medhafda. Domaren. Nå, ett förtroligare förhållande lär ha egt rum emeilan er. Lindström. Nej, det är bara skandal; som, blifvit skrifvet i tidningarne. i Domaren. Skandal? ;::. I allt fall ha tidningarne icke sagt annat än Larsson sjelf rörande detta ert förhållande .:. (till Larsson) Hör du; Larsson, han vill inte medge att något förtroligare förhållande egt rum er emellan: Larsson. Det är osanning hvad jag sagt: Lindström (med låg röst). Det är inte sannt. Domaren (till Lindström). Hörde ni Larsson yttra något, som ni särskildt fäste er vid? Lindström. Just ingenting. Hon sade att Friberg var elak och slog henne. Domaren. Tnotet annat; Försök påminna er. Lindström. När vi åto, gade hon: nu är det sista gången jag bjuders. Domaren. Föreföllo icke dessa ord Lindström något underliga? Lindström. Nej, jag trodde att hon menade gista gången i sommar. Domaren. Hvarför skiljdes ni åt i Humlegården? Lindström (dröjande). JIo . : . ; jag ville inte gå i sällskap med henne på gatan; för jag skämdes . . : Hon var så gammal. — Domaren. Jaså, men när ni kunde göra sällskap bort, hvarför då ej hem också? Lindström. Ja, si, när vi gingo bort, så sade hon att det skulle bli två fruntimmer till. Larsson: Det är osanning. Det har jag aldrig sagt. Härefter hördes följande personer. Iustrumentmakaregesällen C. J. Boström, hvilken berättade, ätt han varit bekant med Fribergs sedan år 1859; han hade ofta helsat på dem och för en tid sedan lemnat en kedja och ett spänne till Friberg för att lagas. Dagen före den; då mordet begicks, håde Han och Friberg gjort sällskap till Drottningholm; för att öfverlemna kedjan och spännet till Boströms syster, hvilken derstädestjerade hos en familj. Vid 5-tiden hade de skiljts åt, enär Friberg förklarat sig vara så örolig, ätt han ej längre ville tvarstaiina; utan nödvändigt måste bege sig hem. Atta dagar derefter Nade Han träffat Friberg på gätaa och hade denne då gråtit, beklagande sig för Bo-: ström öfver Larssons khäktiride och öfver sina barns värglösa ställning. Urfabrikörsenkan Augusta Lundgren berättade: ätt hon vid sitt besök hos mamsell Laurell samma dag, mordet begicks, funnit dörrarne öppna och allt i rummen i största oordning. Sedan hon igenläst dörrarne och varit på väg utför trapporne, hade hon mött Larsson, hvil.ken frågat efter mamsell Laurell: På svaret att ingen visste hvar denna fanns, hade Larsson; efter tillsägelse af fru Lundgren, sprungit ikring i huset och letat efter henne; Nedkomne-på gatan, hade Larsson varit fjeskig och yttrat kanske hon gått och tagit lifvet af sig. Hustru Berglund hade bott i samma hus som. den mördade och var bekant med Fribergs: Under ett besök; som hon gjort Larsson; då äf1 ven Lindstföm m. fl. varit närvarande, hade Friberg hemkommit och yttrat till Larsson: du är för min räkning du; förstår du det, samt derefter tillagt: å jag skall valsa ut hela valsön, Hvilket han äfven gjort genom att köra ut dem allesammans. Samma dag raordet begicks hade hon åter varit och helsat på och då berättat att mamsell Laurell blifvit mördad. På Fribergs fråga: är det den gamla? hade Larsson ögonblickligt svarat! .Ja,. Friberg hade derpå yttrat: Då är det ingen skada pånar. Under förhöret i poliskammaren hade Larsson frågat Berglund: hvad säger diderinne? och efter Berglunds svar: De tänka fotografera likets ögon; med synbar förskräc: kelse utropat: Å herre jesses; då häkta de mig; de kunna väl pina mig; som de pinade Ödberg. Tre öfriga personer som hördes, nemIT TT SEN RM vill jag också er; och det är emedan jag känner ätt jåg genom vårt giftermål kan och skall