Dagens Nyheter – 14 november 1867, sida 2

med list och sålunda vinna den frihet jag godvilligt ej kunde aftvinga honom, Innesluten uti detta aflägsna och obemärkta -fängelse;-befinnande mig uti än djerf och samvetslös mans våld, hvilken-genomjust denna sin kandling inför verlden Så kömprometterat sitt rykte, att Kan ej vågade släppa mig lös, då detigenom hans nedriga handlingssätt skulle afslöjas, bevakad af obarmhertiga och illasinnåde tjenare — tvad kuide jag göra att rädda mig sjölf? Ingenting! Då kunde jag säkerligen ursäktas; om jag genom list sökte återvinna minfrihet. Döt vår ett förtviflådt beslut; då jag ej hade den minsta aning om hur jag skulle bete mig. Under :det alla möjliga tankar i vild oordning korsade hvarandra i mitt Hufvud, stod jag utan att käga ett enda ord midt på gölfvet och tyck tes lyssna till herr Merediths passionerade ord; hvaraf -jag i sjelfva verket ej hörde någonting. Hans sista ord förrådde emellertid; liksom ett echo, indehållet af hvad han sagt; och jag svarade .på en slump och mera derför. att jag kände att jag borde säga någonting, än emedan jag i mina ord ville inlägga någon mening: — Hvarför skall hi förfölja mig på detta sätt? Hvad har jag gjort er att ni skall söka göra mig så olycklig? — Jag göra er ölycklig! O, Isabella! härvid sjönk hans röst ned till denna låga tori; som måhända skulle hafva kunnat intränga i ett tomt hjerta; men som uppretade mig ännu mera; än det häftigaste våld skulle hafva kunnat göra; huru -grym ni är, då ni alltjemt fortfar att misskänna mig! Så visst som jag vill min egen.lycka;