Dagens Nyheter – 11 november 1867, sida 2

— Är hon ieke här? Kommerjhon ej att höra mig? — Nej; hon bor en baif mil utom staden. Jag ämnade jast åka ut till henne då ni kom. Vagaen är förmodligen redan framkörd, och om ert föredrag och er röst gifva mig hopp om att hon blifrer nöjd med er; så kan ni ju göra mig sällskap. På sådant sätt kan affären utan vidare uppskof bringas till slut. Jag gick fram till pianot och lät mina fingrar löpa öfver tangenterna; hvarvid de fylliga. och smältande tonerna strömmade ut ur det ypperliga instrumentet: Till min stora öfverraskning påträffade jag ibland noterna större delen af mina favoritsånger. Angenämt öfver-. raskad, utvalde jag en; satte mig till instru-. mentet och började. Under en eller två minuter stod -damen qvar vid pianot men gick gedan in uti ruzamet; hvarifrån hon kommit, och jag hörde; att hon derinne samtalade med någon. En tanke uppstod hastigt i min själ att, oaktadt -hvad hon sagt mig, det var systern som lyssnade på mig. Ifrig att göra mitt bär sta, sökte jag derföre att i mitt föredrag nedlägga kompositionens hela känsla och lif, Dess slutfall var af en egendomlig skönhet; och då sista tonen förklingat, spratt jag häftigt till vid ljudet af en röst; som kom mitt hjerta att af förskräckelse nästan upphöra att slå. Innan jag emellertid hann säga eller göra någonting; återvände damen hastigt och utropade med: mycken ifver och låtsad beundran: — Gudomligt! Jag har aldrig förr hört en skönare stämma och bättre föredrag: Det var stor skada att jag ej fick höra mera; men min