Dagens Nyheter – 11 november 1867, sida 2

Efter en stunds funderande svarade han: Skömakare. — Således handtverkare! — utropade damen och såg helt glad ut. — Jag tycker om handtverkare — tillade hon med en blick — en blick som gaf gesällen mycket att tänka på. — Vi se ju hvarandra åter — sade hon hviskande, drog af den kulörta handsken och räckte honom sin hand — Jag går här hvarje eftermiddag — i morgon äfven. — Hon försvann. Gesällen satte sig åter och tänkte underliga saker. Han dröjde länge qvar, slutligen kände han sig, till sin egen förundran, hungrig. — Hur långt har då tiden lidit? frågade han sig sjelf och skulle se på klockan. — Klockan var försvunnen. Hastigt vaknade han ur sina drömmar — ljukva, rosenfärgade drömmar och framtidsbilder! Allt var klart. Han skyndade till polisen och anmälde stölden. Den fina tjufven efterspanas; klockan återfanns hos en pantlånare på ladugårdslandet. — Det var en dröm, En kärlekens dröma... ue