Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 3

förklaring: Sedan denna blifvit gifven; uppsteg jag, längtande att blifva ensam; för att återvända hem. — Nej; fröken; ni får icke lemna mig nu; ni kan ej gå hem: — Den friska luften skall göra mig bättre — dessutom börjar det mörkna. — Ja; verkligen; Jag har alldeles glömt bort tiden. I er nuvarande belägenhet fruktar jag att ni ej ändrar ert beslut. Men då ni ej ensam kan återvända hem och jag ej får ledsaga er, så måste ni tillåta mig att skicka efter en droska åt er. Inga invändningar; ni får sjelf gifva kusken er adress; och jag lofvar er att icke göra honom några frågor. — Nu; zade herr Medway, sedan han fattat min hand och fört mig till åkdonet; då jag uppfyllt alla edra önskningar; så är det väl ej för mycket begärdt att jag i min ordning får bedja er om något. Låt mig i morgon få veta om ni lyckligt kommit hem, och lofva mig att; om jag någon gång kan vara er till tjenst — om ni skulle behöfva en vän — ni utan tvekan skickar bud på mig. Efter hvad som tilldragit sig, kan ni lätt föreställa er så orolig jag för er skull måste vara. Sedan jag framstammat några osammanbängande tacksamhetsbetygelser, steg jag upp i droskan; hvilken jag faun att herrr Medway bade betalt, och uppnådde lyckligt min bostad. I detsamma jag skyndade uppför de mörka trapporna; slog klockan half tio; och till min glädje fann jag, då jag inträdde i min kammare; Mary sitta och vänta på mig: Hon hade hela dagen; sade hon, tänkt på mitt öfvergifna tillstånd; och då hon befarat att någon olycka