Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 3

ee OC DS — —— till kejsaren; att England slutligen skulle me våld befria de fångna; svarade han: Låt den komma, och kalla mig en qvinna; om jag ick slår dem! Rassam tyckes för öfrigt föra ett rät angenämt fängelselif, om det så kan kallas stadsarrest vore en riktigare benämning: D höga officerarna i denna bergfästning,, skrifve här, visa sig ständigt vänliga mot mig. För regatidens inträde utvidgade de min gård; s: att jag kunde anlägga en vacker trädgård om kriog min bostad; Mitt hus, på officerarnes be fallning pybygdt; är vackrare och beqvämare ä något annat, som här finnes., — Från de and: fångarea hör: man klagomål öfrer Rassams sjelf viskhet; och de påstå, att han hade kunnat gör vida mer för sina olyckskamraters öde, än har hittills gjort. I ett bref från Petersburg till en fransk tid ning skrifves angående konung Georg af Grek land bland annat följande: Ingenting har blif vit försummadt för att hindra den unge konun gens giftermå! med storfurstinnan Olga, och de skulle kunna göras en pikant berättelse om de lönliga medel, utländska diplomater för sådanf ändamål användt; Iatrigerna begynte, så snart hans majestäts val blef bekant. Man Jät Gre kerna veta att konungens förmälning med en rysk furstinna var orsaken till att vestmakterna icke understödde dem i striden på Kreta. Men Grekerna läto icke så lätt narra sig och visade på allt sätt sin belåtenhet med sin konungs val af gemål. Man försökte vedan göra konungen löjlig genom att framställa honom såsom den der friat vid åtskilliga europeiska hof, och i vissa tidningar utlofvades belöning åt den som ville antaga hans anbnd. Man utspridde äfven alt han ämnade afsäga sig tronen, och samtidigt gjordes försök att åstadkomma en demokratisk rörelse i Athen. Men alla dessa mått och steg hafva, i stället för att minska, snarate bidragit till att öka konung Georgs popularitet: Italienska regeringen har beslutat sälja alla kyrkans gods; hvilka uppskatta till ett värde af 600 millioner franes. Påfven har fördört hela italienska regeringen fördenskull och hänvisat den till afgrundens marter. Men italienska regeringen är, liksom! professor Boström i lifstiden, öfvertygad att det icke finnes något helvete; och den låter således icke skrämma sig af någon påfvebulla. Sammalunda är det med Italiens folk, som vid den första auktionen å kyrkliga gods; hållen i Florens i lördags åtta dsgar sedan, spekulerade på sådana med den begärlighet att allt hvad som då utbjöds blef såldt och inbringade 591,370 francs, fastän egendomarne icke voro taxerade till mera än 281,850 francs.