Dagens Nyheter – 4 november 1867, sida 2

lå det befanns så öfverhöljdt med mudder, att enlast en del af ena sidan syntes, så nedsattes ett lycerinskott i det gamla skrofvet, hvilket hade till öjjd att en del af detsamma lossades. Det bar yckata att derifrån upptaga ett mycket stort skeppsnkare, hvilket var märkvärdigt att se, i anseende ill det tjocka lager af mossa och snäckor, som omsaf detsamma. Ankarstocken, af ek, var i godt stånd, men af tåget syntes ingenting, vare sig att let under tidens längd blifvit uppfrätt eller att det frågavarande ankaret utgjorde reservankare irummet och ej haft något tåg ibändt. Ledjyr vid Hankolmsfjärden. Förvaltningen af sjöärendena meddelar, att, till ledning för passerande vid Kanbolmsfjärden i Stockbolms skargård, blifvit på en låg udde, som utskjuter från vestra sidan af Östra Kanholmen, å hvilken nu en spirbåk finnes, uppförd på en rödfärgad ktuga, i hvars sydvestra vägg anbragts en fyrapparat med sideralsken, aom visar stadigt, hvitt sken i rigtning utåt farlederna från Dalarö och Sandhamn öfver Kanholmsfjärden, och som första gången kommer att tändas den 6 innevarande månad samt sedermera skall hållas lysande alla tider af året, då sjöfarten å Kanholmsfjärden ej bindras af is. Blåsvådan 1 HMerstracd, Marstrands tidning för nästl. onsdag berättar bärom: I natt kl. straxt före 12 väcktes stadens invånare af de vid eldsvådor sedvanliga tvenne larmskotten från Carlstens fästning jemte trumpetsignaler, klämtning och roen selden är lös... Eld hade utbrutet i guldsmed Vordströms hus midtför badbusparken samt spridde Big hastigt genom vestlig och vest-sydvest ganska stark blåst till en stor del af de i den norra stadsdelen belägna egendomarne, och blefvo 22 gårdar lågornas rof. (Förut här uppräknade.) Ett uthus tillhörande Jakob Johansson ödelades äfven. Släckningen fortgick oafbrutet till kl. 9 i dag på morgonen, då man var herre öfver elden. I början såg man ingen möjlighet att rädda en stor del hus, hvaribland stadens hotell och boktryckeri, men släckningsarbetet bedrefs med stor ifver och efter en väl uttänkt plan, så att man formligen instängde elden. Styrmannen å Helsingborgsbriggen Thor äfvensom till eldsläckning och bergning från fästningen hitkommenderade artillerister och soldater visade en ovanlig ifver vid släckningen, som förtjenar allt erkännande. Just som tidningen skulle läggas i pressen (kl. 4 e. m.) hördes ånyo brandsignaler. Jlden iruinerna hade genom en stark storm tilltagit och kastade stora gnistor, hvarför allt arbetsfört folk måste sammankallas för att vid släckningen biträda. Kl. omkring I var man åter herre öfver elden. All egendom var visserligen försäkrad, men en del ganska lågt, och då arbetsbrist och penningförlägenhet i allt fall rådde i staden, motses svår brigt, hvarför en nödbjelpskomitå torde blifva bildad. Stöld och mordbrandsaniäggning. Från Göteborg skrifves: Landtbrukaren A. P. Holmgren, boende å gården Tagene i Säfve socken på Hisingen, var ifredsgs natt utsatt för ett serdeles groft nidingsdåd, i det tjufvar först brutit sig in i hans ladugård och bortstulit 3 kor, 2 qvigor och 1 kalf samt derefter, för att dölja stölden,.på flera ställen antändt ladugårdsbyggnaden, hvilken tolalt nedbrann. Dessförinnan hann man dock att rädda de qvarvarande kreaturen, med undantag af 2:ne hästar, hvilkas döda kroppar påträffades bland ruinerna. Afven en mängd fjäderfå innebrann. — Tjufvarne och mordbrännarne äro spårade å vägen tiil Kongelf, men tros ka i närheten deraf inlastat de stulna kreaturen å någon farkost och seglat uppåt elfven. Varnieg. De nu öfverallt ilandet gällande höga spanmålspriserna locka bonden att sälja så mycket säd som möjligt, utan att han besinnar, det följden kan blifva den, att ban en vacker dag kan komma att befinna sig i den svåra belägenheten att sjelf behöfva köpa spanmål, men att då priserna tilläfventyrs kunna vara ännu högre än de han isin tid betingat, eller, hvad ännu värre är, någon säd ej ens för penningar då kan vara att åtkomma. Me fästadt afseende vid dessa förhållanden har kgs bfhde i Hallands län vidtagit den både välvisa och välmenta åtgärden, att i kungörelserna uppmana länets innevånare eoatt icke af nu gällande höga priser låta sig förledas att afyttra mera spanmål, än som med nödig omtanka är förenligts, en uppmaning som torde böra bebjertas äfven på andra håll. Konungens befallningshafvande i Jönköpings län har äfven utfärdat en kungörelse i samma anda. Ohyggligt. Från Upsala skrifves: Måndagen den 21 okt., gent på aftonen, sprungo två pigor ned uti qvarohuset vid Östfora i Upland, der den enas klädning kom för nära en väfstång och rullade sig deromkring, så att qvinnan, som hette Emma Edberg och var 20 år gammal, måste följa med och kastädes rundtomkring emot de invid gående qvarnstenarna, ända tills man kunde stanna qvarnen. På den arma qvinnan fuonnnos då ej mera kläder qvar, än fotbeklädnaden, och hufvudet var mestadels bortslitet. Hela rummet var bestänkt med den aflidnas blod. Allt gick så hastigt, att knappast et! klagoljud hördes, och de tvenne drängar, med hvilka hon talade, hunno ej ens till att hjelpa henne. Hon hade i första ögonblicket fattat uti den andra pigan, så att denna måste följa med ett hvarf och så illa skadades, att ej mycket hopp flnnes om hennes vederfående. Berömligt. Från Köpicg skrifves i lördags: Et för stadens folkskoleväseudes vidare utveckling vig. vt NES TENS