Dagens Nyheter – 4 november 1867, sida 2

Ifrig att börja mina försök att erbålla något arbete, hvarigenom jag kunde föreskaffa mig mitt uppehälle och spera mina penningar för kommande behof, vände jag mig dagen derpå till Mary och bad henne bjelpa mig. Men olyckligtvis var hon uti denna sak lika oerfaren som jeg sjelf. Uppfostrad på landet och gift red en man, som, fallkomligt i stånd att genom sin arbetsförtjenet sörja för hennes trefnad; ej ville tillåta bonne att utsträcka sina sysselsättningar utom hemmet, var Mary Walton lika okunnig om lifvets pröfningar och bastyr som ett barn. Allt hvad bon behöfde, fick hon; och ehuru hon e: var enfaldig nog att tro det raan kunde plock: pengar som krusbär; så hade hon likväl ingen aning om det arbete, som de; hvilka arbeta för att lefva; måste underkasta sig: Det oaktadt var Mary likväl den flitigaste och omtänksammaste husmoder, som höll sin och Johns garderob i bästa skick. Den strängaste granskare skulle ej hafva haft någonting att anmärka mot renligheten och ordentligheten i hennes bem. Mitt rum, liksom ganska ofta herr de Coutazces, kade hon förbebållit sig ejelf att städa och upptog synnerligen illa, om jag gjorde minsta försök att bjelpa henne. Hyran för mitt rum tillät hon mig utan minsta invändning att betala; ty hon var lika ärlig mot John som mot hela den öfriga verlden; men sin egen tid ansåg hon sig hafva rättighet att använda hur hon ville. Såsom jag sagt var hon mig uti ifrågavarande fall en dålig rådgifverska; men hjelpte mig likväl så mycket; att hon föreslog att vi