Dagens Nyheter – 4 november 1867, sida 2

skulle tala vid herr de Coutance; hvilken; då han vistats i London mycket längre än hon; borde knunug veta någon råd. Ett bud skickades derföre gensst ned till herr de Coutance; som straxt iafann sig i Marys rum; der alla våra rådplögningar brukade hållas. — Ni behöfver således arbeta? Ah; mademoiselle ej vara lämplig dertills Mais, hvad kan ni göra? — hvad slags? — Jag vet icke. Ej mycket, befarar jag: Jag skulle möjligen kunna undervisa små barn — eller sy: — Sy? brodera menar ni väl? Ah, Ciel, det icke gå för sig! Och för att undervisa les enfans, hvarifrån få sådana? Härmed ryckte han medlidsamt på axlarne: — Ja; deri ligger svårigheten, men om jag kunde få några, skulle jag försöka att vinna ytterligare förtroende. — Sans doute; sans doute; men att få dem! Jag försökte ett; två, tre år, innan jag fick plats vid opera. — Och ni lyckades icke? — Nej; jag hade icke rekommendation; ser ni; och man icke ville hysa förtroende för mig. En kan vara så skicklig som englar, men les parens säga: hvem är ni? Hur skall jag kunna lita på er? Och när ni säger: ingen; jag vara etranger, vända de rygg och vilja icke höra mera, Ni ser sjelf? (Forts.)