Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 2

är mycket välkommen hit en arnan dag, men då har hon nog mera omdöme än att — — Tränga sig in der hon ej behöfs? Kom, Polly; drick litet af det här, och sedan gå vi. Det är lagom tid att gå på någon teater för halfva priset. — Huru; John Walton; tager ni er hustru med er på ett så simpelt, ställe? — Ja, när jag har tid; dessutom äro ju simpla ställen mest passande för simpelt folk — eller hur, fru Brown? — Jag vet icke. Jag känner lyckligtvis ingendera. Men tillåt. att jag ledeagar er till ert rum; ett Famtal, som detta, kan ej annat än genera er. — Jag tackar, gör er icke något vidare besvär; jag måste resa, Vill ni derföre vara god och laga att jag får en droska och min rakning. 5 Låt mig öfvertsla er. Se endast rummen och döm dem ej efter det här. Det är dessutom sent; och ni ser trött ut. — Jag är det också ooh vill derföre begifva mig af. — Men hvad skall jag säga åt herrn? — BSanningenz — Naturligiviss Jag boppas att jag aldrig täger något annit. — Jag hoppas det också; derföre bar jag ej något att bedja er om i det afseendet. — Mon han skall helt säkert fråga efter er. — Det tror jag icke, Gör ban det; så säg honom att jag beslöt mig för att fortsätta resan. Efter några iovändningar, som gjorde mig ännu mera otålig, fick jag lemna värdshuset