Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 2

Bomerska frågan, Proklamation af Vietor Emanuel. Konung Victor Emanwel har nyligen utfördat följande proklamation till folket; hvilken var undertecknad af honora sjelf och alla hans ministra: Italienare! eRevolutionära band; hvilka blifvit upphetsade och förledda af ett visst partis bearbetningar, hafva; utan att af mig eller min regering blifvit berättigad dertill, ofredat Kyrkostatens område. Den aktning, som alla medborgare i samma grad äro skyldiga lagarna och de ivcternationella bestämmelser, hvilka blifvit sanktionerade af parlamentet och mir, ålägger oss i anseende till sakernas nuvarande allvarsamma ställning en oafvislig hedersskuld. Europa vet, att den fana, som blifvit höjd i grannlandet, och hvars inskrift är: störtandet af den katolska kyrkans högsta andliga makt, — att denna fana icke är min. Dessa försök sätta vårt gemensamma fädernesland i en allvarsam fara, de ålägga mig den höga pligten att rädda landets ära och derjemte icke tåla, att två från hvarandra fullkomligt skilda saker, två helt och hållet skiljaktiga åskådningar förblandas med hvarandra. Italien mäste bevaras från de faror, för hvilka det är utsatt. Europa måste öfvertygas, att Italien, troget sina pligter, icke kan, icke vill störa den offentliga ordningen. Ett krig med vår bundsförvandt skulle vara en broderstrid mellan två armeer, bvilka gemensamt bafva käm pat för samma sak. I min egenskap af innehafvare af rätten att besluta öfver krig och fred får jag icke tåla, att denna rätt usurperas af någon anvan. Jag hyser den förtröstan, att man skall skänka gebör åt förnuftets röst, och att deitalienska. medborgare, somhafva kränkt denna rätt, skyndsamt skola begifva sig bakom våra truppers linie. De faror, hvilka deras oroligheter och oöfs verlagda planer kunna alstra, måste besvärjas, i det regeringens auktoritet och lagarnas okränkbarhet med fasthet upprätthållas. Landets ära ligger i mina händer. Det förtroende, som nationen under. de svåraste dagar skänkt mig, kan icke-heller nu svika mig. När lugnet åter inträdt i sinnena, när den offentliga ordningen till fullo blifvit återställd;skall min regering i öfverensstämmelse med den franska, enligt edert parlaments uttalade önskan, bemöda sig att med all lojalitet finna en ändamålsenlig biläggning, en biläggning, som är i stånd aft slutligen 168a den svåra och vigtiga romerska frågan. Till eder sansade eftertanka bar jag städse satt mitt förtroende och skall äfven framgent göra det; likasom I hafven hyst förtroende till eder konungs hängifvenhet för fåderneslandet, för detta fädernesland, hvilket vi, tack vare våra gemensamma uppoffringar, hafva infört i nationernas krets, och hvilket vi måste äradt och i desa helbet öfverlemna till våra barnp.