Dagens Nyheter – 25 oktober 1867, sida 3

sina ögon, att jag aldrig sett honom sådan; Isabella; är det möjligt att — — Att ett fruntimmer kunnat dikta en sådan intressant roman; för att sedan så fort glömma den? utropade herr Baldwin hastigt; i det; när han tyckte sig förmärka att ett bättre förstånd mellan hans värd och mig ville göra sig gällande; och att de olycksfrön ban utsådde voro nära att förgväfvas utan att bära den af honom förmodade frukten; det smilande uttrycket i hans ansigte plötsligt försvann: Ah; fröken Neville, fortfor han; men det är ej jag; som är den inbillningsrike målaren. Ni kan; lika bra som den mest fantasirike konstnär; uppfinna en vacker och grundlös id6; och med hela er själ försjunka uti densammas åskådande; men kom ihåg att det emellan idealet och verkligheten är ett ofantligt svalg, och att hvad man i perspektiv helt gerna och ädelmodigt gör sig af med; vanligtvis ligger oss så nära, att man kan fatta det med handen. Var derföre öfvertygad om att — herr Aylmers känsler må ha varit hvilka som helst — ingen annan; så länge ni lefver, skall blifva hans arfvinge. Då nu så är förhållandet, har ni lika litet skäl att uppgifva så stora medel till nytta och pjutning, som örnen skulle hafva det att åt en sköldpadda bortkasta sina kraftiga vingar: — Men om ni hade fritt val? sade br Cunningham lifligt och betraktade mig med ängsligt forskande blickar. — Hvarföre antaga någonting; som aldrig kan komma att inträffa, och söka aftvinga fröken Neville ett under ett ögonblick af enthusiasm gifvet löfte, som hon aldrig kan hålla; ty verlden skall aldrig tillåta det; ett löfte;