Dagens Nyheter – 25 oktober 1867, sida 3

enska räntan 45,s9. Beform-mötet i Anderslöf. Sedan inbjudaren, riksdagsfullmäktigen Per Nils son, i ett kort tal helsat de närvarande välkomna utsågs han till ordförande samt skolläraren Nils Larsson i Önnarp till sekreterare. Derefter öppnades förhandlingarne med första frågan: På hvad sätt bör vårt mationalförsvar orduas för den miosta kosinad, likväl starkt nog att betrygga vår frihet och sjelfständighet? ufter en vidlyftig diskussion uttryckte mötet den åsigt, att allmän nationalbeväpning borde införas samt att roteoch rustbållare till en del böra befrias från sitt onus. Derefter öfvergicks till andra frågan. Anses det af behofvet. påkalladt att ändrivng sker angåerdo valrätt vid kommunalstämma, och på hvad sätt? Ordföranden fästade uppmärksamheten på huru nödvändig en sådan förändring är, då några få personer inom ett samhälle kunna bestämma öfver alla de öfrige. Man hade föreslagit antingen val per capita för dem som skatta efter andra artikelns bevillning eller också graderad röstskala. Tal. ansåg lämpligast att vid val per capita röstningssättet begagnad-s, men att vid ekonomiska frågor en graderad rögtskala tillämpades. Nämdemannen Ola Nilsson i Nötesjö inlemnade en af 34 åboer från Gustafs socken undertecknad skrift, i bvilken begärdes val pr capita, eller också graderad skala på följande sätt från 1—10 fyrkar, 1 röst, 10—20, 2 röster, 50—100, 3 röster, 100—500, 5 röster, 500—1,000, 6 röster, samt sedan en röst för 1,000 fyrkar, likväl skulle ingen ega mer än 10 röster. Med Per Nilsson instämde Lars Pålsson i Hemmesdynge, Petter Persson i St. Isie, Truls Persson i Önnarp, Ola Nilsson i Nötesjö samt apotekaren Högdahl i Anderslöf. Bengt Larsson i Hemmesdynge talade för graderad röstskala, emedan det ej stort lönade mödan att bevilja ,östrätt åt dem som hvarken vilja, kunna eller hafva tid att begagna sig af den. Nils Larsson i Önnarp bevisade att en tredjedel af landets befolkning ej egde rösträtt, och anförde som exempel att i hans hemvist 24 familjefäder af 75 ej egde rösträtt, utan att likväl hafva mindre insigter. De fattige få betala, hafva skyldigheter, men inga motsvarande rättigheter. Instämde med ordföranden. Denne sökte bevisa den graderade röstskalans nödvändighet vid ekonomiska angelägenheter sålunda, att, i motsatt fall, de fattige skulle kunna tvinga den förmögnare till öfverdrifna utgifter, hvarigenom man kom från den ena ytterlicheten till den andra. Sedan diskussionen var afslutad, fattades det enhälliga beslutet, att per capita röstningssätt vid val vore önskvärdast samt begagnandet af en graderad skala vid ekonomiska frågor. Hur bör vägunderhållet ordnas? Ordföranden upplyste att förändring isynnerhet är önskvärd, de:för att säterierna äro befriade derifrån. Vid de många tillfällen frågan varit före å riksdagarne, hafva följande förslag blifvit framkastade: 1:0) att staten skulle öfvertaga underhållet af de stora vägarne, men detta har strandat dels emot den orättvisa fördelningen emellan landskaperna, dels emedan städernas innevånare då vilja att staten skall öfvertaga äfven underhållet af dess gator, hvilket blef allt för drygt för landsbygden; 2:0) att kostnaden skulle fördelas på all jord, så utt alla inom socknen, hvilka skatta efter andra artikelns bevillning skola deltaga deri; (detta förslag har vunnit det största bifallet) samt 3:0) att ien resande skulle betala vägpenningar, men detta skulle störande inverka på trafiken samt åstadkomma så stora förvaltningskostnader, att behålllingen säkerligen blef ringa. Talaren förordade let andra förslaget, i hvilken åsigt Lars Jeppsson Skifvarp, Petter Persson i St. Isie, Bengt Larson i Hemmesdynge, Lars Pålsson i Hemmesdynge amt Truls Persson i Önnarp instämde med några modifikationer. Beslutet blef att vägen skulle deas efter fyrktalet samt att alla som skatta efter ndra artikelns bevillning inom socknen skulle delaga i underhållet. Mot detta beslut reserverade ig Nils Larsson från Önnarp, emedan han ansåg let orättvist att den som ej egde jord skulle biIraga till underhållet, samt Truls Persson i Önnrp, emedan det ej vore billigt att lägga något nus på rusthållsjorden förrän all jord är lika kattlagd. På hvad sätt bör skjutsningsbesväret ordJas? Ordföranden upplyste om att denna fråga arit föremål för öfverläggning vid många riksdaar, men utsn reaultat, samt att orsaken hvarför odring vore önskvärd är den, att endast skatteorden tryckes af detta onus. Flere förslag hafva lifvit framkastade för att afbjelpa detta onus, land hvilka det isynnerhet väckt sympatier, att en resande skulle betala så hög skjutslega, att ntreprenören ansåg sig kunna gå i land dermed. )Jeremot har likväl anmärkts, att legan blir väl ryg, så att trafiken derigenom hämmas, att på omliga trakter, der trafiken är ringa, entreprenöer svårligen kunna erhållas, samt att embetsmän