Dagens Nyheter – 22 oktober 1867, sida 3

såsom man kanhända väntat, min helsa att vackla: Hittills stark och frisk, blef jag nu matt och nervös; besvärades af ofta påkommande hufvudvärk och all annan opasslighet; hvarpå herr Cunningham aldrig tröttnade att fästa uppmärksamheten. Enda botemedlet häremot var långa promenader, hvarifrån jag slutligen afstod; emedan herr Meredith derunder alltid kom i min väg: Då väderleken blef något blidare; lemnade herr Meredith Ellerslie på någon tid. Samma morgon han afreste, förnyade han sitt frieri och lät slutligen, då han såg att jag var obeveklig; några hotande ord undfalla sig. Ehuru jag ej då förstod deras mening; blef den mig sedermera fullt tydlig och klar. Man skulle knappast kunna förmoda; att en man skulle vilja förnedra sig ända derhän att sluta förbund med husets tjenare och använda dem som spioner, men två timmar efter hans afresa fick jag nogsamt erfara; huru helt och hållet vi haft honom att tacka för de förbättringar som hittills kommit oss till godo; Liksom genom ett trolleri återtog tjenstfolket mot oss sina gamla vanor; Alla de små beqvämligheterna försvunno, och man skrattade åt mina befallningar: Denna förändring gick Esther djupt till hjertat, och hon sökte efter bästa förmåga ifrån köket skaffa mig och Fulke hvad de andra tjenarne vägrade ose. Den stackars Fulke led bittert af denna förändring, ehuru han efter de första dagarne upphörde att beklaga sig, då han såg hur jag led dervid. Denna undergifvenhet förkrossade mig ännu mer än den mest högljudda klagan skulle hafva gjort; och då jag vände mig till herr