Dagens Nyheter – 22 oktober 1867, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Till undervisning. Om behandling af barn. Jag har ofta med ledsnad sett, säger filosofon Locke, att fäder äro mycket efterlåtna mot sina barn medan desse äro små, men lägga starkt band på dem när de hinna till en något mera framskriden åider, hvilken förändring vanligen åstadkommer ett mindre godt förstånd mellan fader och son, som ej kan blifva utan elaka följder. Min mening är att fäder i allmänhet skulle göra bättre om de, när deras söner växa upp, umgingos på ett mera förtroligt sätt med dem, såvidt som det lämpar sig för deras ålder eeh lynne. Olika hastighet. Hastigheten hos en man som går är vanligen 4 fot i sekunden, hos en bra häst för åkdon 12; hos en rehn för en släda på is 26; hos en engelsk kapplöpningshäst 43; hos en hare 88; hos vinden 82 (starkare vid storm); bos ljudet 1038; hos en 24-pundig kanonkula 1800 fot i sekunden. Ett jernbantåg, gående med snälltågsfarten af 4!2 mil i timmen, tillryggalägger 45 fot i sekunden, hvilket är 11 gånger så mycket som en gående menniska gör, nära fyra gånger så mycket som en åkande, två gånger så mycket som rehnen och mer än hälften af vindens medelhastighet. Den hvita färgens företräde framför den svarta. Emedan svart färg insuper nästan alla sirålar som falla derpå från solen, blir allt hvad som är svartfärgadt mycket varmare i solsken än hvad som är färgadt med hvitt eller någon annan färg. Ett slående bevis härå hade man i engelska 98-kanons-linieskeppet Excellent. Det låg förtöjdt med bogen åt öster och aktern åt vester, hvadan styrbords sida ständigt var utsatt för solen; både sommaroch vintertid. Skeppet var utvändigt, som vanligt, måladt svart med hvitt deremellan. Det befanns alldeles omöjligt att hålla de svartmålade delarne på styrbords sida täta; så snart man hade tätat en läcka, yppade sig en annan. Slutligen målade man hela sidan med ljus färg; och då upphörde läckorna; Detta hände i engelsk hamn, men ännu värre skulla det ha gått om fartyget legat i någon sydligare hamn, der solen bränner starkare; En begrafning i Paris, Förre finansministern Fould begrafdes den 15 okt. Han var jude, men på hans egen slägts begäran blef han begrafven med protestantiska ceremonier i VOratoire Saint Honore. Denna kyrkas hela fagad var klädd med svart kläde; lik kistan var uppställd på en rikt dekorerad kata: falk under en praktfull baldakin. Efter jordfästningen; till hvilken endast få kunde slippa in, fördes liket till kyrkogården Pere Lachaise. Om liktåget skrifver Dagstelegrafens korrespondent, herr Ed. Wolff, på zgitt vanliga klara och målande sätt: Efterhand vältade täta massor af menniskor ut från Rivoligatan och de många andra gator, som mynna ut i Boulevard Sebastopol, och snart voro ej blott de breda trottoirerna alldeles upptagne, utan äfven handelsmännens bodar, fönster, balkonger, till och med hustaken, der det lät sig göra, blefvo fyllda med en oöfverskådlig massa menni3kor. är artillerisalvor, aflossade på Seinens kajer, hade tillkännagifvit jordfästningens slut satte sig den ofantliga processionen i rörelse med sin bedersvakt af 10,000 franska soldater. Omkring