Dagens Nyheter – 7 oktober 1867, sida 2

om en osäker hand med brådska och fruktan fört pennan. Men någon underskrift i brefvet behöfdes icke för att säga hvem som skrifvit det. Hvarje mening sade det; och någorlunda tröstad i sin sorg; öfverhöljde min mor den dyrbara skrifvelsen med varma kyssar och skyndade tillbaka till sitt rum. Herr Cunninghams fullkomliga liknöjdhet oeh blindhet för våra behof och åtgöranden till dessas fyllande gjorde oss nu stor nytta. Då; såsom jag förmodar, hän befarade att hans frågor i detta afseende skulle medföra nödvändigheten af att anskaffa penningar för att fylla våra behof; så hade han för länge sedan upphört att vidröra detta ämne; Det kan väl vara möjligt att han förundrade sig öfver sin hustrus och barnens nya och varma kläder och den komfort som rådde öfver allt i huset; men några anmärkningar gjorde han icke. Otfvertygad om att allt skulle förblifva som det var — ty hon kände fullkomligt väl bevekelsegrundernal för hans handlingssätt — fortfor derföre Betty att sy klädningar och att göra allt så beqvämt som möjligt: Den stora glädje; som lådan och dess innehåll uppväckte hos Betty och min moder; kunde jag ej fullkomligt dela; ty jag blef i viss mån badragen i mina förhoppningar: Jag vet ej rätt hvad jag väntat mig; men att det var någonting helt annat än hvad lådan innehöll, det är säkert. Broderade sidenförkläden och sammetskoftor; en stor docka; som — om jag ock.å tyckt om dockor; hvilket jag likväl icke gjorde — var för vacker att leka med, en bönbok och en bibel; allt detta förorsakade mig ingen glädje: De vackra skodonen; som passade så väl; voro mig synnerligen kärkomna;