Dagens Nyheter – 7 oktober 1867, sida 2

. d. sockerdricksbryggaren Habelin, för falsk edsång. Målet, hvilket blifvit lottadt på 6:te afdelningen, rar i lördags före till handläggning. Denna dag inställde sig herr Silfversparre såsom unklagare och herr Alfred Lundström såsom ansifvare; fru Habelin hade deremot ej kunnat anträffas med kallelse. Herr Silfversparre inlemnade till rätten tvenne skrifvelser från Örebro (den plats der fru Habelin vistats då stämningen utfärdades), af hvilka upplygtes att fru Habelin afvikit från nämnde stad samt, enligt uppgift, begifvit sig till Helsingfors, der hon tros ha öppnat schweitzerirörelse. Med anledning härat resolverade rätten att målet skulle få bero på anmälan, och förständigades ! herr Lundström att, om möjligt, söka skaffa reda på fru Habelins vistelseort. Braxmsdsarten. Fånrgenskap och vansinne. Bland fångar, som. förvaras å Jönköpings cellfängelse, finnes en med samnet Gård. Dömd 1864 till 28 dygns vatten och bröd och 4 års fängelse, för andra resan stöld; insattes han då vederbörligen i cell; men röjde inom kort tydliga spår af vanvett — något som ofta bland fångarne alstras af tystnaden och enformigheten i cellen — samt måste föras till Wadstena dårhus, deriftån han för en tid sedan återfördes någorlunda klok, efter att i 3 och ett halft år varit der intagen: JVu skulle han på nytt börja det svåra straff bonom ådömts; men fängelsedirektören Blank, som insåg att den arma menniskan å nyo skulle mista sitt förstånd, fäste länsstyrelsens uppmärksamhet härpå och anhöll om dess mellankomst för åstadkomrmande af lindring i swaffet. Länsstyrelsen förklarade sig likväl ej kunna åstadkomma någon ändring; hvadan dir. Blank nödgades hos reg; framställa samma ansökan; Härpå följde det utslag, att straffet mildrades till 1 års fängelse. Sedan Gård; som hoppats bli förskonad från fängelset; erhöll underrättelse härom; har hans förstånd börjat ånyo blifva oredigt, så att han kommer att återsändas till Wadstena dårhus: En kitslig länsman. En märklig rättegång — säger Jönk. Bl. — var i måndags före vid rådbusrätten i Falköping. I vintras tilldrog sig, att ett sällskap Jönköpingsboer på Falköpings station erhöll en freamande pels bland sina reseffekter. Vid framkomsten till Jönköping bars pelsen upp till en bland sällskapet, handl:n G. Lundin, hvilken sände den till en af reskamraterna, i förmodan att det var dennes. Denne kändes emellertid icke vid pelsen, hvilken, efter att hafva cirkulerat bland deltagarne i resan, slutligen åter hamnade hos lr L. En dag inkommer på hr L:s kontor rådman W. från Falköping; historien om den vilsekomna pelsen berättas för honom, och han yttrar den förmodan, att elsen tillhörde en länsman Grahn från trakten af jo. Hr L. skref då till länsman G. och underrättade honom om förhållandet samt erhöll till svar ett bref, med anmodan att uppgifva namnet på tjufven. Nu uppstod en brefvexling, hvars hufvudsumma var, att länsman G. ville nedlägga sin talan, i händelse hr L. betalade Honom 300 rdr. Då detta naturligtvis nekades, instämdes hr L. af länsman G. till Falköpings rådbusrätt såsom den der stulit merabemälda pels. Efter ett förgäfves gjordt förslag af länsman G. till handl:n L. att i godo uppgöra saken, denna gång med högst betydligt nedsatta pretentioner, 15 rdr, infann sig hr L., i måndags vid Falköpings rådhusrätt och målet företogs till behandlig, oaktadt käranden fann för godt att uteblifva. Sedan vittnena blifvit Hörda, nedlade aktor sin talan mot hr L., hvilken i stället yrkade ansvar enligt lag mot länsman G., som genom länsstyrelsens försorg kommer att förständigas till inställelse vid rådhusrätten då målet om trenne veckor åter förekommer. Trumpetaron Anders Ferdinand Johansson, som begick poströfveriet mellan Ekesjö och Hvetlanda, har för detta sitt dåd dömts till 2 års straffarbete samt att vara förlustig medborgerligt förtroende i 8 år.