Dagens Nyheter – 7 oktober 1867, sida 1

Europas politiska ställning rätt bedömd. Enhvar inser utan tvifvel att Preussens styresman; grefve von Bismarck; vet mers,; än kannstöparne i åtskilliga krigslystna tidningar, om de stora makternas förhållande till hvar andra, och att ban således ock kan med något större säkerhet än de förutspå hvad som komma skall: Han har dessutom gifvit så lysande prof på ett lika sundt som snabbt omdöme, att man äfven fördenskull har skäl att i allmänhet sätta icke ringa lit till riktigheten af hans bedömanden: Af dessa anledringar; oeh då det är angeläget att i alla länder allt oförvilladt folk genom riktiga upplysningars spridande motverkar de fortsatta bemödandena af somlige att sprida oro för krig och derigenom rubba det allmänna förtroendet, som är ett väsendtligt vilkor för näringslifvets friskhet och blomstring; meddela vi här nedan den förut i telegramaidelningen omförmälta redogörelsen för ett samtal emellan grefve Bismarck och en korrespondent till der mest spridda bland alla Englands dagliga tidningar: Daily Telegraph: sEftersom man allmänt sysselsätter sig med, huruvida ett europeiskt krig är sannolikt, var det naturligt att jag först tillfrågade grefven rörande hans åsigt i denna punkt. Preussen, sade han, skall aldrig angripa Frankrike, och när Frankrike kommit ifrån sin öfverraskning öfver utsigten till den tyska enhetens fullbordande, skall det inse, att detta mål, äfven om det uppnåtts i fullaste omfattning, alldeles icke hotar dess nationalstolthet eller dess politiska ställning på fastlandet. Emellertid är vår hållning passiv; vi hota ingen, vi tvinga ingen, ja, vi öfvertala ej ens någon. Om Sydtyskland närmar sig till oss, kan man vara förvissad om, att det sker af naturlig håg och alldeles icke föranledes af några manövrer från vår sida. Vi skola icke visa våra bröder tillbaka, om de komma med öppna armar emot oss, men vi känna ingen lystnad efter fremmande egendom, och vi kunna i 10 eller tillochmed i 20 år fortfarande vara, hvad vi äro, om Tyskland ej vill ha det annorlunda. Vi ha tillochmed hejdat föreningen der, hvarest vi kunde verka fortskyndande; vi äro belåtna med att blifva, hvad viäro. Tryckningen måste komma ifrån dem som fordra en förändring. Jag sporde derefter, hvilket intryck sammankomsten i Salzburg gjort på ministerpresidenten och om en upphetsad press antydningar och uppdiktningar gjort något intryck uppå honom. Alldeles icke, gvarade han, hvad jag tänkt och ännu tänker om mötet i Salzburg, fiunes framstäldt i mitt cirkulär af den 7 september; hvarken jag eller någon förnuftig menniska trodde på den praktiska möjligheten af en österrikisk-fransk allians eller fruktade, såframt den fanns till, några följder deraf för Preussen. Österrike kan icke vara Frankrikes allierade mot Tyskland. Det tyska elementet är det bindande kitt, som håller den stora österrikiska statsbyggnaden tillsammans. Vi önska Österrike allt godt och hoppas, att det skall kunna åter uppbygga sin makt med en intelligent, fri tysk kärna. Jag för min del begär ingenting bättre för Preussen, än en fast allians med en konstitutionel konung af Ungern, hviken såsom kejsare af Österrike ger det tyska elementet fritt spelrum i de öfriga provinserna. Om mötet i Salzburg varit en fransk anläggning, såsom elaka personer nu engång finna behag i att framställa det, så utgjorde det dock icke för oss någon sak af politisk betydelse. Korrespondenten fortfar: Angående ett krig iOrienten yttrade grefven med bestämdhet: Jag tror icke derpå. Den stora allmänheten känner ej Rysslands verkliga ställning. Jag känner den. Ryssland har Inst till Orienten