Dagens Nyheter – 7 oktober 1867, sida 1

Den var mycket stor, väl igenspikad och omslagen; .Andlös af nyfikenhet, stod jag bredvid den; under det att Betty sprang efter min moder: Med brådskande steg och darrande al oro infann sig min moder; ty då hon under så lång tid ej hört något ifrån Wold; hade denna nyhet utomordentligt förskräckt henne; och hennes oro ökades ännu mer; då Betty omtalade hur hon burit sig åt för ätt underrätta fru Aylmer om sin dotter: — Isabellas hårloek och handske? utbrast hon häftigt gråtande: Ack; Betty; huru kunde da våga någonting sådant? Huru olycklig jag skulle ha varit; om jag vetat någonting härom. Min stackars, stackars moder! — Men detta bref, fortfor hon, i det hon fattade Battys bref; är ej skrifvet af min moder! Ack, Betty; ni har misstagit er — lådan är ej ämnad åt mig utan åt er! : — Nej; nej! Se här; utropade Betty; som flitigt begagnat knif och hammare och nu borttagit lockets Jag har ingen vän; som skickar mig sådana här saker: Kom och se sjelf; måhända ligger det något bref längre ned: Lifvad af hoppet och vid åsynen af lådans innehåll öfvertygad om sin eganderätt till densamma; skyndade min moder ifrigt fram för att bjelpa Betty; under det att jag tyst betraktade alla de skatter, som framdrogos och spriddes öfver gollvet. Hvilka vackra saker och så nyltiga sedan! — just sådana vi nu behöfde: linne, flanell, strumpor; musslin och skor: . Det var förunderligt huru väl. mormor tycktes hafva gissat till alla våra behof: