Dagens Nyheter – 7 oktober 1867, sida 1

egarinna adresserad låda vore på väg till henne att den var ämnad åt hennes vän och att den endast finge öppnas af. henne sjelf: — Detta måste komma ifrån er mormor; fröken Isabella; sade Betty glädtigt; fastän handstilen är så förändrad att jag ej kaniigenkänna den, och lådan är ämnad till er mor; men ingan den kommer; vill jag ej säga någonting åt henne; i fall någon olycka skulle inträffa: Vill ni ej lofva mig att också bevara denna hemlighet? — Jo visst: Men tror ni icke att uti lådan finnas några vackra leksaker åt Fulke och några vackra klädningar? — Hur kan jag veta det, kära bara? Haf tålaraod så får du se; Men glöm ej att bevara hemligheten. Till all lycka för, mig, som hade svårt för att vara tystlåten, behöfde vi ej vänta länge: I annat fall vet jag ej hur jag skulle hafva hållit mitt löfte; ty så ofta en vagn eller kärra paseerado; sprang jag fram till fönstret för att se om ej den väntade lådan kom: Förgäfves sökte Betty varna mig för den fara hvarför jag blottställde oss, ty rain oro skulle helt säkert ådraga sig herr Cunriogbaras misstanke; hvilken, en gång väckt, det skulle blifva omöjligt att insöfva: VII. Slatligen var pröfningen öfverstånden: På aftonen af den andra dagen efter brefvets ankomst reste till min stora glädje herr Cunningham bort på några dagar, och en knapp halftimma efter hans afresa stod till rn obeskrifliga fröjd lådan i köket.