Dagens Nyheter – 1 oktober 1867, sida 3

i Westerås; 1527, a Måns Bryntesson t Vi Otofason Wi 1529; t ofvagan P: r5806, EN 285 Sept. 1568. Det ver gilvet ati den tidens vidskeplighet, al hvilken vi ännu hafva mycket i af, skulle förlägga många af sina dikter till Brunkeberget och att vantron skulle sätta det i förbindelse med öfvernaturliga tilldragelser: eller trollerier; Den, somi folkets trolldomshistorier vid den tiden spelade en stor roll, var Knut Posse; namnkunnig genom den Wiborgska smällen. Om honom har man bland annat följande sägen: Posse; som vistades i Wiborg, behöfde en deg helt oförmodadt meddela sig med regeringen i Stockholm. Han kallade sitt folk tillsammans. Hvem af er vill fara till Stockholm? frågade ban; Nå; det ville då alla göra; — Men den; som far; skall vara åter om fyra dagar. — Detta kunde ingen åtaga sig; Nåå?e — sade Possen och mörknade — char ingen af eder lust? Nej; det hade ingen. — Stackarele skrek han i vredesmod. — aDå reser jag sjelf; tag hit ett betselle Han gick upp på Wiborgs skans och skakade betslet i luften och brummade några besynnerliga ord. Då framkom der en sadlad häst; Posse satte sig upp och det bar af; — och om 24 timmar steg Posse ur sadeln på Brunkeberg, tog betslet med sig och gick upp till regeringen; Sedan ban uträttat sitt ärende sprang han åter till högsta toppen af Brunkeberget; skakade sitt betsel; hvarvid samma märkvärdiga häst åter kom fram: Posse satte sig upp och i vilda språng bar det i väg tillbaka till Wiborgs skans, dit han anlände följande dagen och der folket ännu stod och spejade efter honom: -Ifråa den stunden var det ej. värdt för ryssarne att mucka mot Possen; och han gjorde med sitt folk hvad han ville: (Forts.)